Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 september 1868, sida 1

Th Secliåtor CuNleltt, hväårs polltiskå Standpunkt är oss obekant, har tills vidare öfvertagit inrikesportföljen. FRANKRIKE. Rochefort har i sin ,,Lanterne yttrat, att kejsarinnans presiderande i konseljen gör precist samma intryck, som om fru Pereire skickades af sin man att föra ordet vid en bolagsstämma i Credit mobilier. Fjorton dagar efter detta skämt får man i den halfofficielle ,, Constitutionel läsa en artikel, hvari frågan om ett regentskap med kejsarinnan i spetsen diskuteras på fullt allvar. Häraf drog allmänheten den slutsatsen, att något i den vägen måste vara i görningen i kejsarens omgifning, vare sig till följe deraf att kejsaren åter blifvit sjuk, eller emedan man afsåg hans frånvaro under ett fälttåg emot Preussen. Att det sednare icke åsyftades, försäkrades af ,France, en af de haltofficiella eller köpta tidningarne, och nu måste , Pays, ett annat blad af samma halt, fram och lugna allmänheten med den försäkran, att kejsaren befinner sig i högönsklig välmåga. Denna artikel i ,,Constitutionel har emellertid gifvit upphof åt högst egendomliga rykten. Det förljudes ett parti hafva bildat sig ibland kejsardömets anhängare, hvilket vill förmå kejsaren att afsäga sig kronan till förmån för sin son, med kejsarinnan till regentinna under hans omyndiga år. Detta vore ett säkert sätt att befästa dynastien! Mången har betviflat det den kejserlige prinsen har några utmärktare anlag, eftersom man icke hört några sådana hos honom synnerligen prisas, hvilket ju alltid bort vara händelsen, om dertill funnits den minsta anledning. Nu läser man i ett pariserbref uti ,,EIndependance belge, att idter och anlag icke saknas hos , Frankrikes barn såsom den unge Napoleoniden, efter en från den gamla goda bourbonska tiden lånad hofsed, benämnes. Vi vilja här anföra brefskrifvarens egna ord: .Kejserlige prinsen har många beundrare och äfven beundrarinnor, hvilket icke är förvånande. Han bör isynnerhet räkna fromma beundrarinnor, hvilkas loford han förtjenar, om det yttrande som tillskrifves tronarfvingen är authentiskt. Han skulle en dag hafva sagt: , När jag blir kejsare, vill jag att alla uppfylla sina religiösa skyldigheter; jag vill icke veta utaf att man är utan religion. Man får medgifva att detder är en tidigt mogen tanke, som lofvar något och som i alla händelser bevisar, att man bemödar sig att i tid ingifva ,,Frankrikes barn begrepp om hela vigten och betydelsen af det kall, som man tror honom vara bestämd att uppfylla. Emedan jag är på det kapitlet, vill jag tillägga, att den unge prinsen visar lyckliga anlag, och att hans lärare icke hafva orsak att beklaga sig öfver honom. Det synes, isynnerhet, som han skulle hafva yppat musikaliska gåfvor, men kejsaren, hvilken, såsom bekant, icke svärmar för tonkonsten, skulle hafva salt sig emot att man fäste för mycken vigt vid utvecklingen af de musikaliska anlagen hos hang son. ag vill icke, att man gör en koburg af honom e skall Napoleon TII hafva yttrat. De krigiska ord, som en af franska sabelskramlets F) förnämsta representanter, krigsministern marskalk Niel, yttrat vid öppnandet af departementsrådet i Haute Garonne, ålergifvas så här: , Vår armå är lifvad af den bästa anda, våra arsenaler äro fyllda, vår beväpning är utmärkt, våra financiella hjelpkällor så till sägandes outtömliga. Det är derför under de! nuvarande förhållandena, när man jemför Frankrike med Europas andra stater, tillåtet att med berättigad stolthet försäkra, att Frankrike allena i detta ögonblick är i stånd att afgöra frågan om krig eller fred. När så är förhållandet, har också menskligheten det fullt berättigade anspråket på Frankrike att det tager initiativet till fredens säkra betryggande, derigenom att det med eftertryck uttalar sig för en allmän afväpning. Ett sådant steg skulle tillförsäkra Frankrike mera ovansklig ära, an alla dess stora krigsbedrifter. Man bör dock göra de sannt liberala oppositionstidningarve den rättvisan, att de uppmana regeringen att på ett otvetydigt sätt uttala sig för freden, alldenstund Frankrike, efter sin krigsministers mening, är den enda makt, som kan algöra frågan om krig eller fred. Till ,,EIndependance belge skrifvos från Paris, att om man än både i Tyskland och Prankrike hyser föga förtroende till fredens bevarande, är man dock i båda länderna utan fruktan för att det skall bryta löst redan i år. En fransk statsman, som för öfrigt icke hör till krigspartiet, skall hafva yttrat: , Kejsar Napoleon skall göra liksom päfven Sixtus V; hau skall bortkasta sina kryckor i det ögonblick man minst väntar det-. I de högre diplomatiska kretsarne fortfar man att försäkra, att kejsaren icke önskar kriget, utan att han tvärtom känner sig lycklig genom att åt Frankrike bevara fredens välsignelser. Detta är väl möjligt, tillägges det, men allt beror deraf, hviika vilkor kejsaren uppställer, när han hortkastar sina kryckor, och om dessa vilkor i den grad skola vara i allas smak, att de finna allmänt bifall. Herr Lissagaray, redaktör af en landsortstidning, anfallen af Paul de Cassacnae i ,Pays, bar rest till Paris för att af ) Man kallar i Frankrike sådant folk, som alltid talar om Frankrikes militäriska ära, liksom om —— — —— —— —— —— —— — —— —