Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 september 1868, sida 2

dom uppå ön Right. Den abyssiniske prinsen rider omkring på en vacker pony, ssalar redan temligen flytande engelska och trifves, enligt hvad det synes, rätt väl i sitt nya lefnadssätt. Före vintern skall han sändas till Indien, för att der erhålla en lämplig uppfostran för inträde på den civila tjenstemannabanan, åt hvilken de, som hafva att besluta öfver hans öde, vilja att han skall egna sig. SCHWEIZ. Sedan Gendve visat sig beredvilligt att mottaga den internationella kongressen för Isjukes och sårades vård i fält, har förbundsrådet utfärdat inbjudningar till samtsliga europeiska regeringar och utsatt den 15 Oktober detta år till samlingsdag. På samma gång har det anmodat general Dufour, under hvars presidium kongressen år 1864 höll sina rådplägningar, att ocksså i år föra presidiet. På kongressen skall sdet i synnerhet blifva fråga om utvidgning saf Genöver-konventionen af 1864 i afseende på marinen och sjökriget, men äfven de öfriga punkterna skola underkastas en grundlig revision. Utvidgningen af: konventionen till sjökriget föreslogs först af den italienska regeringen och blef derefter förklarad såsom nödvändig på den i fjol under pariserutställningen hållna internationella hjelpföreningen. KANDIA. Engelska bladet , Daily News har en korrespondent från denna ö, från hvilken allt emellanåt erhållas rätt lifliga skildringar af kampen emellan insurgenterna och Turkarne. Hans sednaste bref är dateradt den 8 Augusti och är skrifvet vid en kandiotisk vakteld. Det är ett vildt lif de föra dessa frihetskämpar! Korrespondenten inför sina läsare i en låg koja, som tjenar insurgenterna till högqvarter. Man får der göra bekantskap med åtskilliga höfdingar och officerare, de senare i vida benkläder och luggslitna uniformsfrackar; alla väpnade till tänderna. Der förtäres en enkel måltid, bestående af ett stekt får, och man dricker i insmuggladt vin skålar för konung Georg af Grekland, Kandias frihet och de kristna vapnens seger. Skådeplatsen är i provinsen Melavese i det inre af ön, midtemot ett turkiskt läger. Det största hindret för insurrektionen är bristen på lifsmedel, hvilken nödgar insurgenterna att uppträda i smärre spridda hopar och förbjuder dem att koncentrera sig. SPANIEN. En tysk tidning tar sig anledning af det närvarande osäkra tillståndet i Spanien, hvilket synes båda genomgripande omhvälfningar derstädes, att låta de kandidater, som kunna ifrågakomma vid en blifvande tronledighet, undergå en mönstring. Först på listan står den elfvaårige kronprinsen Alfons. Det är allmänt bekant, att han ej har ett enda drag af likhet med sin moders, drottning Isabellas gemål. Men derför kunde han likaväl vara ett både vackert och qvickt barn, då prinsgemålen hvarken är qvick eller vacker. Nu är han emellertid lika klen till kroppen som till förståndet. Det skarpsinnigaste hofmannasmicker har icke hos honom kunnat upptäcka det ringaste anlag. Dernäst kommer hertigen af Montpensier, Ludvig Filips yngste son. Sedan den dag i Februari 1848, då flans Kongl Höghet plötsligt lemnade Tuilerierna, der qvarglömmande sin dyra maka, har hans fysionomi föga förändrats. Han är högväxt, 44 år gammal, och har bibehållit sig förträffligt, såsom fallet är med personer, hvilka icke arbeta för mycket med hufvudet. Ehuru han i lång tid vistats i Spanien, talar han likafullt ännu dålig spanska. Sitt hus sköter han som en karl, och hans öga mönstrar köket lika bra som stallet. Rär han tyckte sig finna, att detta senare räknade väl många hästar, -sålde han flera sådana, hvilka förärats honom till present, tvifvelsutan emedan han icke visste, att han då trädde spanska vanorna för nära. Hans gemål, infantinnan Marie Louise Fernande, drottningens syster, är 36 år gammal och har mycket åldrats. Sedan sin förvisning lefver hon ganska tillbakadraget. Hon har sin gemål att tacka för en smula bättre uppfostran, än den hon åtnjutit i konungaborgen i Madrid hos sin moder, drottning Kristina. Detta oaktadt har hon ej förmått tillvinna sig folkets sympatier, icke en gång i Andalusien, der bon i flera år varit boende. Bland andra karakteristiska anekdoter, som berättas om henne, må anföras följande: Borgerskapet i Sevilla gaf en fest på det nya torget derstädes och vände sig till egaren af det vackraste huset vid detta torg med den anmodan att upplåta balkongen deri till en för hertiginnan bestämd estrad. På