Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 september 1868, sida 2

Sjelsviskhetens osser.) Svenskt original af Spectator. SEDNARE DELEN. Sedan den stunden gingo alla kammarherrens tankar ut på bemödanden att erhälla tillträde till gretvinnan så ofta som möjligt, och det lyckades honom också ej blott att skaffa sig invitation till flera hus, der hon umgicks, utan äfven att få aflägga besök hos henne och bevista hennes egna soirer. Den sköna damen hade genast blifvit lifligt intresserad af den elegante svensken, som talade så väl franska, ehuru med en viss främmande accent, som icke tog sig illa ut i hennes tycke. Hon tyckte, att han var vacker och pikant, denne , homme du Nord, som i ordets egentliga bemärkelse såg hennes franska tillbedjare öfver axeln i följd af den längd, som utmärkte hans smärta, ehuru kraftfullt byggda gestalt. Hon föresatte sig, att han skulle bli hennes slaf; det vore något nytt, något pikant att ha en adoratör från detta isbelagda land, der björnar och renar ha sitt hem. Han skulle brinna för henne, han skulle lyda hennes minsta vink, han skulle bli hennes leksak, på samma gång han, i följd af den gunst, hon öppet visade honom, tjenade att egga de öfriga tillbedjarnes känslor. Lindenstråle, som eljest plägade att handla planmässigt, lefde nu endast för stunden. Den sköna grefvinnan var för honom allt; han var idel eld och lågor i hennes närhet, och han förskaffade sig denna närhet så ofta som möjligt. Fru Cs påminnelser om, att han borde oftare vara tillsammans med sin hustru, föreföllo honom ytterst ) Se H.-T. N:o 202