Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 september 1868, sida 1

——— — — — — fåd — dermed var väl ej så helt ändå — inbjöd Bernadotte till Sverge och svenska , thronen, har i dessa dagar aflidit i Wax-i holm, der han förtärde den lilla pension han fick för sitt välförhållande. Han var sen djerf karl, men lyckan ville ej stå lionom bi. Hade han kunnat ana att hans DGarnickska tilltag ej skulle inbringa honom större belöning än en tullnärspost sqvid Blockhusudden, så hade väl den der siinbjudningen fått vara och Sverge fått länka sina öden hur:det gittat. Hur det ssett ut här utan Mörners inbjudning är (omöjligt att veta, men nog kunna vi erkänna, att vi ej ega något grundadt skäl till klagan öfver resultatet af Mörners djerfhet. Votograferna Lundberg och Malmberg annonserade i somras, såsom ni påminner er, att de inrättat en begrafningsbyrå, hvilken för godt pris och på det omsorgsfullaste skulle befordra folk i grafven. Otvifvelaktigt är iden god, men det var klart att det ej går så lätt att taga bort gamla vanor. En aflidens slägtingar och vänner kunna ej förlika sig med en sådan metod som den att en byrå styr och ställer hur den tycker med begrafningen, och följden har naturligtvis blifvit den, att byrån blifvit högst ringa anlitad, och lång tid skall åtgå innan man kan förlika sig med den verksamhet som de Lundberg-Malmbergska ,Pompes funtbrest önska utveckla. Emellertid ha dessa herrar gjort stora utgifter i och för sin ,affär, den de aldrig skulle ha etablerat, om de följt klokt folks råd. De k. teatrarne ha börjat saisonen under högst klena auspicier, trots nedsättningen af enträpriserna på de mest besökta platserna. Man började förtidigt, folk har ej kommit sig i ordning ännu och vilja åtminstone ha något nytt. Den vackra fröken Åberg har lemnat k. scenen, efter det man trakasserat henne på flera vis. Någon stor förlust var hennes afgång ej, men hon var alltid en vacker prydnad, som publiken ville se och som den nu återfinner på den lilla scenen i Hammers salong. Det italienska operasällskap, som i Oktober börjar gifv: föreställningar på sistnämnda scen, utgöres af medlemmar af den italienska Opera, som för en tid sedan gästat Göteborg, så säger man åtminstone. — Hr Rhode har ej rosat markbaden på sin Humlegårdssejour, skulle jag ro; möjligt att Alhambra-festerna inbrint hvad han förlorat på de dramatiska reställningarna. Hans sällskap har ejort ult hvad det kunnat för att samla publik, nen den har en naturlig aversion för den uskiga ladteatern. — Djurgårds-teatern var ej heller gjort några lysande affärer; less bästa månad brukar vara September, m bara något hyggligt dragstycke gifves. lLeatrarna hafva naturligtvis lidit af hettan ch vidare af konkurrensen med den afiftsfria musik af stora orkestrar, hvilken le större etablissementerna bestå sig, för tt locka kunder och hålla dem qvar. Vi li till slut så bortskämda med musik, att let går med oss som med den klassiske aktmästaren vid Akademiska kapellet i Dsala, hvilken, tillfrågad hvarför han ej ick in och hörde på den konsert kapellet af, svarade: Jag har hört så mycke husik i min dar, att jag exmerart inte. Xy.