Sjelsviskhetens offer.) Svenskt original af Spectator. SEDNARE DELEN. IV. ,Kammarherren far inte i afton med oss till ministerns, hörde jag honom säga, sade fru OC vid middagsbordet, hvarest hon och Alma befunno sig ensamma. ,Såå?: svarade friherrinnan och lade ett litet stycke stek på sin tallrik. ,,Då skola vi hoppas, att han får det angenämare på det ställe, dit han beger sig. Min kära Almav, sade fru OCt allvarligt, jag vill ogerna blanda mig i dina husliga förhållanden, helst då du inte sjelf talat förtroligt med mig om dem. Men med den rätt, som min ålder och din vänskap för mig ger mig, vill jag nu uttala hvad jag länge tänkt. Jag hade väntat att finna en glödande kärlek hos dig för Lindenstråle, och jag har alltifrån min ankomst till Liljedahla till denna stund endast kunnat spåra köld och resignation, för att ej säga något ännu sorgligare och mera oroväckande å din sida. Och a hans! — jag vet ej rätt hvad jag skall säga om kammarherren, ty i början tillkännagåfvo väl alla hans yttranden en hög grad af kärlek, och jag tog honom för ytterligt förälskad, beklagande den stackars karlen för din obegripliga köld. Men nu är det, som om den hade smittat honom, ehuru han ännu bemöter dig med stor uppmärksamhet. Hur skulle jag eljest kunna förklara hans nästan ständiga frånvaro? — något, som ej blott oroar mig för din framtid, utan äfven måste förr