skrifvelse har blifvit insänd till ,,Industriföreningen och , Arbetareföreningen af 1560, på det att deras styrelser må bli i tillfälle att yttra sig om saken, och derefter skall den kringsändas i en större krets af industriidkare, för att vinna större anslutning, hvarpå den inlemnas till regeringen. Mivisteriet har emellertid ej heller varit sysslolöst. Då ministern emottog krifvelsen från det tekniska institutets styrelse, lade han fingret på näsan och funderade. Ett svagt tvifvel började, på grund af allt hvad han hört, uppstå hos honom, huruvida institutet verkligen på ett tillfyllestgörande sätt löste sin uppgift, ler om icke med tillhjelp af den ökade penningebevillningen möjligen mera kunde uträttas på ett annat sätt. Då ministern fick dessa skrupler, besinnade han sig ej serdeles länge, utan afsände en skrifvelse till, Industriföreningens styrelse, hvari han utbeder sig dess betänkande om denna sak samt anmodar styrelsen att utarbeta ett förslag rörande de förändringar, som anses önskvärda att företagas på detta område, hvarjemte han ej glömmer att tillika be styrelsen vid samma tillfälle jemväl påvisa möjligheten af att åstadkomma de nödiga penningmedlen. Föreningen har genast nedsatt ett utskott på 5 medlemmar, som skall taga denna vigtiga sak i öfvervägande. Komiteer ha af gammalt ej något godt rykte om sig här i landet, både på grund af den långsamhet och den ringa betydelse, hvilka som oftast karaktisera deras arbeten. Ett nytt exempel från de sednaste dagarne bidrager ytterligare till att befästa denna åsigt. I Juni månad 1863 nedsattes en komitt för att taga under öfvervägande, huruvida det skulle vara ändamålsenligt att lägga det franska decimalsystemet till grund för vårt mynt-, måttoch vigtsystem. I Mars 1867, alltså efter nära fyra års förlopp, har komitön slutat sina arbeten. Och resultatet? Jo: förändringens ändamålsenlighet erkännes fullkomligt, men dess genomförande afrådes på det bestämdaste. Komiten stöder sig på, att förändringen skulle medföra stora obeqvämligheter och vid myntsystemet isynnerhet betydliga pekuniära uppoffringar för statskassan, samt att förändringen bör vidtagas endast i det fall, att de länder, med hvilka vi stå i liflig handelsförbindelse, äfven införa decimalsystemet. Något har komitn dock ansett böra göras och fördenskull föreslagit en indelning af Dalern (rigsdalern) i 100 skilling (i st. f. såsom nu i 96 skilling), hvilket skulle motsvara den redan förut verkställda indelningen af handelsvigten (1 pund 100 kvint). Från 1867 tills nu har derefter detta förslag varit föremål för öfvervägande, först inom inrikesministeriet, som gillade det, och derpå inom finansministeriet, som motsatte sig detsamma af hänsyn till de förluster, denna förändring skulle vålla statskassan. Ministeriet anslog dessa till inalles 158,000 rgsdlr och resonnerade myeket riktigt så, att det ej vore värdt att nu uppoffra så mycket för en ringa och obetydlig förändring, när ändock åter i sinom tid nya offer måste bringas, då reformen skall genomföras fullständigt. Allt förblir derför vid det gamla. Sommarens långvariga torka har här liksom öfverallt förorsakat fruktan för vattenbrist. Köpenhamn förses med vatten v 2 från flera i ett bälte utom staden liggande färskvattensjöar, hvilka åter emottaga vattnet från en längre ut belägen större sjö, Damhussöen. Men dessutom kan staden i nödfall äfven förses med vatten från de uti dess omnejd borrade artesiska brunnar. Till dessa har man redan era gånger varit nödsakad taga sin tillflykt, och äfven i år har man måst anmo styrelsen om en bevillning pumpning, hvilket naturlig da kommunalill deras uppvis genast bifallits. Den vattenmängd, som dessa brunnar lemna, är emellertid nätt och jemnt tillräcklig för att ersätta det vatten, som förloras genom den starka fördunstningen i sjöarne, och vattenledningsstyrelsen har fördenskull, samtidigt med att varna allmänheten för vattenspillning — ty man har beräknat, att lika mycket vatten spilles som förbrukas — börjat se sig om efter nya källor. Den har derpå fattat den verkligt storartade iden att vilja hemta vattnet från den ett par mil från staden, i nordvestra Sjaelland belägna ,Fuursö, 0 hvars skönheter så ofta blifvit besjungna af våra skalder. Till i år kunna arbetena svårligen bli färdiga; men i alla händelser kommer ju Köpenhamns ständigt vixande folkmängd att medföra en oupphörligt ökad förbrukning, för hvilken sålunda redan i tid åtgärder skola ha vidtagits. Ad. B.