Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 augusti 1868, sida 2

Ärbetarens flit är den andra grundpelaren till nationel vinst. Hos oss finnas flera uppsyningsmän och flera straffbestämmelser för lättja och vårdslöshet än hos utländaingarne. och ii måse 31 höra ir i Hue saknas nyckeln näring, och fri 4 Hvarföre är väl sliten och produktionen större i Westergötland än i våra öfriga provinser, oms icke emedan der af ålder funnits en viss afsättningsfrihot? Eller tror man väl, att det är fliten som sh pat friheten och icke tvertom? Att hindra näringarne och handeln på landet, såsom den lagliga skilnaden mellan landtoch stadsnäring åsyftar, tjenar likväl ej endast att motverka landets, folkets och odlingens tillväxt, utan äfven att minska städernas egen rörelse. Detta begrepp om den nationella vinsten, slutar författaren, är enkelt och lätt, ehuruväl det kan synas hårdt mot våra nya inrättningar. Det lemnar alla loft näringar sin frihet, men ej på öfrigas bekostnad; det upplifvar flit, idoghet ghet och handel; det befriar högsta makten från tusen oroliga bekymmer, emedan den enskilda och nationella vinsten sammansmälta till ett och den allmänna täflan kontrolerar egennyttan, som helst gömmer sig under författningarne; det gifver hvar och en rätt att föda sig, den största rättighet hvar och en fått, och det rycker på samma gång lättjans örongått undan dem, som sofva på sina privileg Nu deremot klaga man öfver folkbrist, och man jagar folket ut genom förordningar; man vill befrämja industrien, men nekar den idoge att föda sig af sitt arbete; man klagar öfver undervigt i handeln, och man nekar folk att sälja sina varor; man vill utvidga den utrikes handeln, och man inskränker den till några få personer och städer; man vill slutligen öka den nationella vinsten, och man fastkedjar arbetarne vid näringar, som ej gifva vatten och bröd. Man kan ej annat än vara hr Arnberg