Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 augusti 1868, sida 3

Litteratur. Vasaarfvet. Historiskt skådespel i sem akter af Frans Hedberg. Hr Hedberg är utan tvifvel på en gång en af Sverges produktivaste och en af dess lyckligaste dramaturger, men han är dock alltför produktiv för att alltid vara rätt lycklig i sina skapelser på det dramatiska området. Så tyckes det oss, som stode , Vasaarivet betydligt under flera af hans föregående dramatiska arbeten och framförallt under ,, Bröllopet på Ulfasa, vid hvars förfavtande han haft synnerliga goda ingifvel-er såväl hvad formen som innebållet beträffar. , Vasaarfvet tyckes på det hela taget temligen tarfligt från estetisk synpunkt betraktadt och i flera punkter har dessutom den historiska sanningen fått sitta på ett betänkligt sätt emellan. Så är prinsessan Maria Elisabeth tecknad fullkomligt på tri hand, och den bild, som författaren framkallat af henne, liknar ingalunda Karl IX:s till kropp och själ svaga dotter, som blef förmäld med hertig Johan i följd af drottning Kristinas intriger och som gjorde honom så olycklig. Hertigen är sannare ätergifven, men historien vet intet om att han lyssnat till stämplingarna mot Gustaf Adolfs arfsrätt, såsom hr Hedberg låter honom göra, och den scen, hvari han lexar upp sin fruktansvärde farbror i de mest förolämpande ordalag, tyckes oss desto orimligare, som den står i strid mot furstens hela karakter, den skildring at förhållandet mellan honom och kung Karl, som våra förnämsta häfdatecknare lemnat. Kung Karl och drottning Kristina äro deremot rätt väl återgifna, och detsamma kan sägas om den gamle sjöhjelten Axel Ryning. Ett misstag af författaren är, när han låter kungen misstänka Krister Some, då han utnämnt honom till befälhafvare på Kalmar slott och denne aflägsnar sig med orden: I lif och död är jag min konungs man. Din konungs? — — Ha! men hvilken är din kon ang, Du stolte man som än ej skymfen glömt? säger kung Karl afsides, när Some aflägsnat sig. Hade kan misstänkt hans trohet, skulle han väl ej förtrott bonom det vigviga Kalmar. Det hufvudsakliga ielet i detta drama torde ligga uti valet af ämne. Ingen huf Ivudperson finnes, så vidt vi kunna se