Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 augusti 1868, sida 2

Frågan är verkligen inte så lätt att besvara som den vanligen anses, sade professorn, i det hans blick med ett uttryck af aktning och välvilja fästades på den unga frun. Förklaringsgrunden till detta faktum kan väl ej sökas deruti, att germaniska folket från urminnes tid varit splittradt i skilda, utaf hvarandra fullkomligt oberoende stammar, ty detta var förhållandet äfven med Galliens äldre inbyggare, då detta stora land beboddes på den tid, då fenicierna och grekerna sökte kolonisera kusterna, af 300 å 400 folk, som dessutom kunde hänföras till trenne skilda folkfamiljer, nemligen den iberiska, den celtiska och den belgiska. Emellertid torde det vara temligen säkert, att den omständigheten, att hela Gallien blef eröfradt af romarne och underkastadt den romerska centralisationens ok samt reorganiseradt af en politik, som gick ut på att nedrifva skiljemurarne mellan de olika stammarne och bilda en enda, . den mäktiga kejsarstaden underdånig provins af hvad so utgjort en komplex af små stater, mäktigt bidrog att förbereda den enhet, som skulle uppkomma så många århundraden sednare, oaktadt ätskilliga främmande folk — nästan alla af germanisk stam, såsom vestgöter, burgunder, franker och normander — då hade invandrat i Frankrike. Den andra hufvudorsaken till uppkomsten af denna enhet är att söka i kronans ärftlighet, som i så hög grad måste underlätta monarkens sträfvande efter maktens utvidgning och centralisation. I valriket Tyskland måste deremot furstarnes makt tillvexa, derför att de egde att bestämma hvem som skulle bli deras aflidne eller afsatte öfverherres efterträdare, och då dertill kom kejsarens tvister med påfven och de okloka härtägen till Italien, var det ej underligt, att de småningom blefvo så godt som sjelfständiga regenter, och att kejsarens makt öfver riket aftog, tills den slutligen blef blott en skugga af hvad den varit.