Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 augusti 1868, sida 2

frågade sin handbok angående de orter och städer, som de passerade, tänkte med längtan på vistandet i Paris, som hon nu först skulle lära att rätt känna, då hon såsom pensionsflicka, inspärrad inom en klosterlik byggnads tjocka murar, ej fått tillfälle att studera det, samt lät sedan sina tankar flyga till Schweitz, Italien och södra Tyskland, som hon successivt skulle besöka. Hvad jag kunde varit lycklig, tänkte hon slutligen, ,,om ej han, som sitter der, blifvit min make. Lindenstråle hade emellertid kommit i ett ypperligt humör, som närmast uppenbarade sig deri, att han vid middagsbordet enträget bjöd professorn på dyra viner och tycktes mindre belåten med den stränga måttlighet, som denne iakttog. Då de åter sutto i kupen, yttrade den unga friherrinnan, i det hennes ögon voro fästade på en karta öfver Tyskland, som förekom i hennes reshandbok: Hvad det är underligt att se ett stort folk med så bestämdt utpräglad nationalkarakter så splittradt som det tyska! ,Das grosse Vaterland ser ju nästan ut som ett lapptäcke eller ett mosaikgolf. Hvarför har det inte under tvenne årtusenden kunnat vinna enhet? Det var ju en gång ett rike — det stora romerska riket, sade Lindenstråle. Ja, men äfven då bestod det af kurfurstendömen, hertigdömen, landtgrefskap, markgrefskap och hvad de hette alla dessa små stater i den stora staten, hvilkas furstar i konungen eller kejsaren erkände sin öfverherre. Frankrike var visserligen äfven deladt i många små nästan oberoende stater, och förläningar, men konungamakten förmådde omsider att kufva de mäktiga vasallerna och sammansmälta deras landområden med de kungliga besittningarne. Hvarför lyckades detta inte i Tyskland såväl som i Frankrike?