Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 augusti 1868, sida 1

JPrållmer uppsvammås och ålJungas. dan sången tystnat, framföras flera silsveroch guldkärl till metropoliten, som nedstiger uti den förut omnämnda fördjupningen och fyller kärlen med Neva-vatten, rhvi ket högtidligen välsignas och inviges rför dagens betydelse. Denna del af bögtidligheten är den vigtigaste, och afslutas äfven den egentliga ceremonien dermed. Men nu begynner ett annat egendomligt skådespel, då såväl de officierande som folkmassan skola få del af det undergörande vattnet. ) Metropoliten, som äfven neddoppat en siörre Kristusbild å korset i vattnet, framhäller nu denna, hvilken kysses af alla de närvarande, hvilka under tiden äfven erhälla doftande rökelser från en brinnande lampa, som oupphörligt svänges omkring af en bland de officierande presterna. Sluteffekten utgöres af allmän vattenöfvergjutning, då litet hvar bestryker ansigte, händer och hår med vatten ur de heliga ärlen samt erhåller dessutom strålduscher af öfverstepresten, som med en stor visp eller qvast svänger omkring sig till de närstående, hvilka med synnerligt välbehag emotiaga dessa välbehöfliga religiösa afkylnivgar uti den svåra och tryckande hettan. Efter omkr. en half timmas förlopp är det slut med ståten, processionen återvänder till Isakskyrkan, hvarifrån den utgått, och folket strömmar uti tusental ner till templet. för att få af det nu välsignade vattnet. Man kysser korset, kastar sig framstupa och kysser farkostens botten, kysser hvarann o. s. v. Det hela är ett troget exempel på huru den grekiska kyrkans ceremoniella bruk ännu i våra dagar fängsla och fjettra det stora ryska kejsardömets genomgoda folk. Lemnarde festen måste jag i dag inI skränka mig till att blott framställa bilder ur det yttre lifvet, sådant det uppenbarar sig å Nevan och å stadens gator, samt här och der i de offentliga lokalerna. Detta emedan jag ej så genast kunnat få se det I pulserande inre lifvet, sådant det företer Åsig i de allmänna institutionerna; der det stora förädlingsarbetet pågår lika raskt soch, kraftigt som i något annat af Europas länder. Men härom i ett annat bref. Neraflodens lif är af en alldeles säregen beskaffenhet. Sjelfva vattnet utgör det senda såväl drickssom för andra behof tillgängliga. Om morgnarne synas stränderna uppfyllda af vattensat och kärl, uti hvilka arbetsfolket, stående på kajerna och försedt med stora öskar på långa stänger, upphemtar och fyller kärlen. Vidare ses under dagens lopp tusental af båtar, liknande till någon del gondoler med hög förstäf och invändigt målade med blommor uti bjerta färger. Dessa farkoster besöria mot en ringa afgift persontrafiken öfver floden. Passagerare-ångbåtarne ligga för det mesta förtöjda vid Wassili-Ostrow, sdå deremot lastångarne måste gå till de olika belägna magasinsbyggnaderna, der hampa-, linoch talgförråden äro förvarade. Den lifliga handelsrörelse, som här bedritves, gör att tusentals fartyg synas å sömse sidor samt i farvattnet, hvilket allt I bidrager att göra taflan intressant, varande de flesta sjöfarande nationers flaggor här representerade. ; Om aftnarne när gasen tändes har man eu den mest storartade syn. Stannar man no ex. å Nicolaibron, som går öfver floden vid 7:de linien, så ser man så långt blicken når å samtliga broarne samt åt alla sidor i en ofantlig utsträckning de änga raderna af gaslågor, som sprida sitt sken öfver såväl staden som Nevans lugna och stilla vatten. Nattetid, då broarne öppnas för fartygens genomgång, råder ett förfärligt bråk och stoj. De uppifrån kommande stora vedlastade farkosterna, som äro af de största dimensioner och som intaga hela skeppslaster, komma drifvande med strömmen. Ångare, bogser-och segelfartyg, alla skynda att begagna sig af de få timmar, som passagen är fri. Haverier och påstötningar ske oupphörligt och gifva anledning till en mängd trakasserier för de sjöfarande. Med vedfartygen eger den egendomliga företeelsen rum, att de alltid, sedan lasten försålts, slopas och säljas som virke, emedan de äro byggda så, att de ej uthålla återfärd uppat floden. Så erbjuder flodlifvet en mångfald af olika scener, förutom de här omtalta, säsom badhusen, fortojuingsplatserna m. m., men dessa äro af jemförelsevis alldaglig beskaffenhet. Det bigotta religiösa elementet, som spelar en så stor roll i det dagliga lifvet hos ryska folket, förnekar sig ej heller i det yttre. Man spårar det i allt hvad man ser ifrån Ischwoschnikerna å sina fordon till den fina och eleganta verldens representanter. Alla visa de samma vördnad för de å gatorna och i kapellerna varande Kristusbilderna och underlåta aldrig, då de passera ett dylikt ställe, att göra korstecken. Å Nicolaibryggan, som är en af de hufvud-akligaste föreningspunkterna emellan den del af staden, der affärsverlden har sitt hufvudqvarter, och Nevsky-Perspectiv eller ,,the City, är ett dyrbart kapell uppbygdt, der snart sagdt en och hvar af de rättrogna i förbigående gör uppehåll för att egna Kristusbilden sin dyrkan. Fortsättande promenaden från nämnde bro kommer man till Vinterpalatset, czarens residens, en i arkitektoniskt hänseende utmärkt byggnad. I närheten häraf befinner sig den är 1832 till ära för AlexAHA. A1 . an 111 em 1 KE — 22 2 2.