Reseskildringar från Ryssland. Fruktmogningens fest. lifvet på Ni van och skildringar af åtskilliga stadsdelar — Pavlofsk. — Iserlers. — Sommaretabli menter. — Nattlig scen. Petersburg är klädt i sestdrägt, besolk ningen är uti liflig rörelse. Redan tidig på morgonen gör man sig redo att fir fruktmogningens fest — en af de måns: religiösa ceremonier, som den grekisk: kyrkan är så rik på. I talrikare gruppe äs vanligt ses knäfallande skaror å ga tan framför IIllgonaelauen samt i kyrko och kapell, görande korstecken och kys sande jordgn. Vid middagstiden ses stort samlingar i gathörnen liksom afvaktand. hvad som komma skall, och i sann ns blef det något af. Isakskyrkans kloc r börja ljuda och deras väldiga toner gifva signalen till den religiösa festligheten. som består af ett större autal andliga proce-sioner med korgossar, sångare . m hvilka genomtaga staden i olika riktningar Ej mindre än tjugotre dylika tåg voro arrangerade, hvart och cti åtföljd af tusentals menniskor, som blindt tro på den evigt allena saliggörande kyrkans makt. Den största och mest imposunta af dessa ceremonier hölls å sjelfva Nevan på en derstädes förlagd pråm. Genom generalkonsul Sterkys bemedling erhöll jag af ryske polischefen tillåtelse att å sjelfva den i Nevan liggande flodbåten taga plats, och dertill var man ar tig nog att till min tjenst beordra en poIisofficer, som talade svenska. (Jag omnämner detta för att visa med hvilken uiomordentlig artighet man här kan blifva mottagen, ett fall blant de många, som redan kommit mig till del.) KL. 1 satte sig processionen i gång. Hela Isaksplatsen är uppfylld af menuiskor, hål åt sidorna genom ridande g. mer och polisstyrka, hvilken har att öfvervaka det processionen obehindradt kan framtåga. Från min plats är det ej möjligt att se mera än sjelfva folkmassan, som gör sina korstecken, bevis på att tåget passerat. Allas blickar riktas nu åt tloden. Begagnande tiden innan sjelfva Vögtidligheten kommer att försiggå, vill jag orientera läsaren htet närmare uti den mig omgifvande festlighetens ceutralplats. Sjelfva fludbäten eller ,,struttsan, som det här kallas, motsvarar vår hemförarebåtförenings pråmar, fastän betydligt s än dessa. Sidorna äro klädda med rödt tyg och midten matibelagd samt å dorna beströdd med grönt och blommor. Hufvudpartiet utgöres af ett dyrbart tempel med guldornamenter och hvita sidenomhängen. Inuti detta är en improviserad fördjupning, hvaruti Nevans vatter uppstiger, och framför denna är ett altare, försedt med brinnande vaxljus. Tåget nalkas trappnedgången. I spetsen gar ett hundratal korgossar, iklädda blaa Plus-er, och så följa prester och kyrkotjenare med helgonabIilder, kors, banår, standarer m. m. Derofter komma sjelive uetropoliten vo!