Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 augusti 1868, sida 1

honom förstå, att han skulle känna sig smickrad af en närmare bekantskap. Hugo assade nu flitiga besök i grossbandlarens hus och spelade derunder samma roll, han med så ringa framgång utfört, då han hoppades att bli Alma Edelhjjelms make, det förstås, med några inskränkningar och uteslutningar, då han ej ansåg det vara af nöden att kosta på en simpel mamsell allt hvad han bestått den i det närmaste med honom jemnbördiga dam, som han kort förut gjort sin kur. Hilma Sanlman var också fullkomligt belåten med de vackra och smickrande fraser, som med en ljuf och smältande röst uttalades af den greflige tillbedjaren; hon gladde sig åt den höga titel, hon skulle bära — den högsta näst drottningens och furstinnornas, menade hon, trots hvad generalskor, amiralskor och statsrådinnor kunuat ha att deremot invända, och hon begagnade sig af första direkta fråga, för att försäkra honom, att hennes hjerta tillhörde honom, förtjust i det medvetandet, att hennes fästman var lika elegant och vacker som högättad. Fadrens bifall erhölls genast. Hugos lust att successivt hembära sin hyllning åt alla, som anslogo hans skönhetssinne, tycktes honom en småsak. Han sade: ,,Han blir nog stadig, när han får en så vacker grefvinna som Hilma. Visst hade det varit bäst, om den tillkommande mågen varit rik, men det gick ändå an, då skulderna understego tillgångarne, ,,och, mumlade han för sig sjelf, ,det skall bli 1—n så roligt att höra I Hilma kallas grefvinna och det af fröknar, som sett henne öfver axeln. Hemgift anskaffades, lysning afkunnades, vigsel förrättades bevittnad af hundradetals gäster, och de nygifta anträdde sin utländska resa blott nägra veckor sedan kammarherre Lindensträle och hans friherrinna börjat sin. Grefvinnan Odelcranta gjorde naturligtvis det unga paret sällskap. Ett annat västan lika oväntadt parti kom