Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 augusti 1868, sida 1

Sjelsviskhetens offer.) Svenskt original af Spectator. SEDNARE DELEN. Hennes val hade fallit på en rätt vacker och synnerligt rik ,skeppsbrofröken. Mamsell Hilma Sahlman — märk, tilldragelsen timade ett par år före den stora frökenreformen — hade ett betydligt mödernearf att tillgå och goda utsigter att ärfva en ännu större förmögenhet, då hon var sin fars enda barn. Hugo kände henne något; han hade dansat med henne på amarantherbalen, och en närmare bekantskap var lätt att tillvägabringa, då den unga flickan umgicks i ett hus, som både grefvinnan och han stundom hedrade med besök. Hugo var äfven denna gång villig att bli kär på sin moders tillstyrkan, men han sade dock, att atgången kunde anses dubiös, då grosshandlare Sahlman var en renhårig, liberal, att ej säga radkal. då ban alltid af bjertans lust attackerat och hånat adeln, och då han öppet yttrat, att det klokaste en menniska kunde göra var att undandraga sig hvarje förbindelse med de utlefvade ätterna, som skröto af sina multnade anor, men stodo under de ofrälse familjerna i fråga om intelligens, bildning och praktisk duglighet. Grefvinnan smålog åt dessa Hugos invändningar, och utgången vittnade fördelaktigt om hennes menniskokännedom; ty knappt hade den unge grefvens uppmärksamhet mot den unga skeppsbrofröknen antagit en nog betydelsefull sorm, att riktigheten af hennes tolkning utaf densamma erkandes af sadren, förrän denne bemötte den supponerade friaren på det mest förekommande sätt och lät 9) Se H.-T. N:o 105