Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 augusti 1868, sida 1

hann snart den lärde och utbad sig förbindligt dennes sällskap. Professorn tackade okonstladt, och snart befann han sig i kupen såsom fjerde person i det lilla ressällskapet. Man talade i början om vanliga saker, men småningom antog samtalet en intressantare vändning. Prolessor N var polyhistor, och han egde i hög grad förmågan att hänföra genom meddelanden ur sitt vetandes och sin tankes rika förrådskammare, som voro lika fria från pedanteri som från ytlighet. Under resan skildrade han nya upptäckter och utvecklingen af nya åsigter på flera vetenskapers områden; han talade om vetenskapens förhållande till det politiska och sociala framåtskridandet, till statens väl liksom till den enskiltes, och han talade icke för otacksamma åhörare. Lindenstråle fann sig för tillfället ganska road, och han kände sig verkligen tacksam mot den lärde herrn, som kommit molnet att vika från Almas höga panna, de mörkblå ögonen att stråla i hela sin fordna glans och hela ansigtsuttrycket att röja uppvaknandet ur melankolien till ett lefvande intresse för de mest oskadliga saker i verlden, för vetenskapens resultater och höga ider och åsigter i ämnen af allmän natur. Fru Cf lyssnade med nästan andaktsfull uppmärksamhet på universitetsläraren och iakttog med glad förvåning, att många hans yttranden röjde en sannt kristlig, mot den moderna rationalismen stridande uppfattning. Professorn värmdes så af de ämnen, han afhandlade, och äfven af den uppmärksamhet, som lemnats honom, att han allt mer och mer fördjupade sig i dem och småningom satte de lyssnandes fattningsförmåga på hardt prof. (Forts.)