bon så gjorde; kanhända hörde hon ringarne kom me och blef gripen af sin vanliga rädsla. Sednore på Soncags.örmiddagen, då kyrkobetje ningen varseblef att dörren till kyrkvinden ick var stängd på vanligt sätt, tillslöto de den medels vredet, utan att ena att någon menniska var de innanför. Under veckans lopp saknades och söktes de försvunna ef sina anhöriga i v. ttnet omkring ön der hon bo., ty det troddes att några karlar skräm benne, så att hon hoppat i sjön. Men så erfor de ryktesvis att någon hade sett benne gå til Börstils kyrka. Visserligen hade inger af den som härom tillfrågad märkt henne i kyrkan, met det förljöds att någon skulle ha sett henne vi middagstiden gå genom Ö thammar hemåt. Ocl således hyste man ännu i slutei af den veckan der förhoppaingen att hon ännu ver vid lit och trodde att hon vandrat bort till en annan socken. Söndagen den 2 Augusti var åter gudstjenst Borstils kyrka, men qvinnan hördes icke af, ocl kyrkobetjeningen fick ingen anledning attt öppns dörren till det tomma rummet o. vanpå kyrko. hvalfvet. Under de närmast följande dagarne talade barn. som tillborde kyrkvaktarens familj, om att de varit inne i tornet och der hört några ljud, hvadan de trodde att det spokade der. Föräldrarne sva rade dem att det var bara inbillning, men det visade sig här, såsom ota är händelsen, att föräldrar göra mycket orätt uti att ior sin beqvämlighet affärda som ,inbillning barns berättelser om något som de iakttagit. ty barn gifva mer än gammalt folk akt på ytire soreteelser och haiva för sådana ett skarpt öga och ett godt öra sastän deras dragna slutsatser otta må vara oriktiga. På Thorsdags!örmiddagen den 6 Aug. var kyrkvaktaren uppe i tornet för att ansa tornuret och hörde då några ljud, såsom af menniskoröst. Han letede både i tornet och inne i kyrkan för att uvpiicka ursprunget tili dessa ljud, men kunde ej fiona det. När han lemnat kyrkan omtalade han hved som der förekommit för en närboende småskollärare; denne ansåg letningen ej böra öivergi vas. Han foljde kyrkvaktaren åter till kyrkan. och deras gemensamma efterfor-äningar ledde andtligen till qvinnans återånnande vid middagstiden. Hon Jade då vorit inspärrad utan mat eller dryck från Sondogen den 26 Juli på morgonen till Tkorsdagen den 6 Augusti vå middagen, eller fulla elfb dygn. När dorren till hennes fångelse blef öppnad satt den siackars qvinnan tatt derinnanför. Hennes försia ord var: vatten! Man hemtade vatten blaudadt med vin, och gaf kenne. Gå förmådde hon ei, uten man måste bära henne till kyrkvaktarens bosiad. Der bjöds henne mat, men hon kunde ej fortara något på den degen. Under Fredagens lopp tilltog hennes kratter, och på Lördazen var hon så återställd, att hon kunde gå nära en fjerdedels mil hvarefter hon roddes i en båt till sitt bem. Hon har sedermera, på tråga. sagt, att under de iorsta dagarne som hon var instängd bade hun3er mycket plågat henne, men sedermera hade hon ei känt af den, hvaremot hon varit mycket pinad af torst. — Såväl den iörsta som äfven den andra n hade hon hört gudstjeusten men a nällit sig irån att ropa medan den pågick, för att icke stora kyrktriden. (Måhända hade hon ropat efter gadsijenztens slut men icke blitvit hord under buliret af kyrkfolkets steg). Före vendringen till kyrkan hade qvinnan ej voric ratt srisk. Lörcagen den 25 Juli hade benne mage ej kunnat behålla den mat hon 5tit. och do degea den 26 Juli då hon fått vanlig nrukost el kaka briod med smör, hade hon ej helef en Jer varit riktigt bra. Att hon ej gjort något försök ett komma ur sitt fängelse kan man antaga deraf, ett det ofvannämnda yredet på den henne iunestängande dorren var så klent ett det vid anställda försök beiunnits vika åt sid. a vic lindrig pästölaing, hvadan sannolikt är, ett bon uten svårighet skulle kommit i frihet, om hon bat nog förstånd att på dörren försöka sina krafter; hvarförutan brandluckan å taket var str. xt oivanior hennes huivud, enär den dit trån hval vet Jedande stegen blott var omkring 6 fot lång. Markvärdigt är, att hon kunnat genomgå en sidan svältkur och att bon blef så snart återställd; den 18 i deuna månad bade hon nemligen i det närmeste fått sina krafter åter. — Örebro. Arf i Amerika. I Nerikes Allehanda läses: Från Nevorleans i Louisiana, en at Nordamerikas sydstater, har underrättellse hit ingått, att en svensk jordegare derstädes, vid namn Olof Söderlind, aflidit för mer än ett år sedan utan bröstarfvingar. Fore sin död yttrade ban till en i granskapet bosatt svensk man, att han var född nära Örebro och trodde sig ännu i den trakten hafva en bror och en syster, hans rätta arfvingar. Om dessa ännu skulle finnas här i nejden, kunna de hos sadelmakaren Flycht i Örebro erbålla närmare anvisningar. a Grönrågarne stå redan flerestädes inom Örebro län kraftiga och lofvande. Ä Insamlingen af renlaf har i Örebro hastigt antagit betydligt omfång. Dagligen inkomma till staden en mängd kärror och vagnar, lastade med renlaf. Ulsboda bolags konkurs, som redan omnämts såsom tillämnad, är nu verkligen gjord vid Edsbergs häradsrätt. Inställelsedagen är d. 12 nästk. December. — Warberg den 22 Augusti. Eldsvåda. Thorsdagen den s dennes tidigt på morgonen nedbruuno totalt hemmansegaren Andreas Hanssons i n:o 5 Torpa Grisagården, Lindbergs socken, manoch ladugårdshus med deri förvarad lösegendom och gröda. Såväl hucen som lösegendomen voro till högt belopp försäkrade i Lindbergs sockens brandstodsbolag. — Malmö. Fynd. I Malmö Nya Allehanda berättas: ,,Uuder grafning i ,,Giodjers mosse hafva soldaten Jöns Kron och arbetskarlen Anders Hansson påtraffat åtskilliga inventarier, afsedda för sedeltörfalskning, såsom galler af messingstråd, messingsplåtar törsedda med namnen ,.Köpenhemn, Natioualhankeu, bokstäfverna R. F. m. m. Då man vet att för 5 å 6 år sedan den till Amerika förrymde urmakaren Eriksson hade sin bostad vid denna mosse och att den för sedelförfalskningen beryktade Stenberg, som ru aftjenar sitt straff ån härvarande föstning. ofta i hemlighet brukade vistas hos bonom, så bar man allt skäl att förmoda det dessa verktyg äro af den senare förfirdigade. Undersökning, som kan leda till rätt intressanta upptäckter, kommer att med anledning af detta fynd företagas. Lustresande. Från Malmö skrifves: ,,Svenska reningen i Köpenhamn, medföraude sin fana mt en dansk musikkår, besökte i Söndags Alharps skog, der middag intogs och tiden ti lUlmagtes inder tal. dans och lekar. En särskild hyllning egnades åt redaktör Rimestad och rådman Falkman, hvilka arven voro närvarande och tackade för den uppmärksamhet man visade dem. Samma dag anlände till staden flera hundra danska, aj wilka en del afgick vidare med jernbantåger oci uslra qvarbletvo härstädes. Som i Söndags ämnade Kjöbenhavns Arbeiderforening af 1860 samt Malmö arbetareförening sammantraffa i Alnarp. — Wxiö. Om skogseldarne skrifves i Wexiösladet sistl. Onsdag: ,,Skogseldarne i trakten a. Wexiö ha sedan i Lördags dragit en nästan sluten ing omkring denna stad och till en del rasat i less omedelbara grannskap. Den straxt i vester lärom belägna Öjabyskogen stod i Lördags i brand: nen man Iyckades genom siora anstränguingar