Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 augusti 1868, sida 1

RIKES. TYSKIAND. Bäst man på det ena eller andra hållet med mycken tvärsäkerhet yttrar, att freden är fullkomligt betryggad, samt att icke ringaste anleduing förefinnes till krig, finner man — isynnerhet i de tyska och franska tidningarne — farhågor uttalade, hvilka väl kunna anses som bevis för, huru prekär ställningen är, och huru litet förtroende man dock egentligen hyser till förenämnde fredsförsäkringar. Så följer i an i den preussiska hufvudstaden för närvarande med stor spänning och uppmärksamnet berättelserna från Paris om den franska diplomatiens verksamhet i antitysk riktning. Specielt synes man frukta, att det kunde lyckas Frankrike att rubba det goda förhållandet mellan Preussen och Ryssland. I en officiös korrespondens från Berlin af den 17 dennes heter det: ,,Den napoleonska diplomatien fortfar att med rastlös ifver fästa uppmärksamheten på de faror, som skulle bero på Preussens ärelystnad. I denna riktning arbetas outtrötiligt vid hofven i Köpenhamn och Stockholm, i Amsterdam, Briiissel och Bern. Med största uppmärksamhet iakttager man i Paris den konflikt, som hotar att uppstå mellan Tyskland och Ryssland på grund af det ryska nationalpartiets fanatism i afseende på de ryska Östersjöprovinserna. En lika stor verksamhet utvecklar den franska diplomatien i Wien och Pesth för att utmåla de faror, som hota den österrikiskungerska monarkien af en förment ryskpreussisk allians. Den napoleonska politiken synes betrakta den hållning, som den år 1863 iakttog gentemot Ryssland, såsom det största felsteg, hvilket man der någonsin gjort sig skyldig till. Frankrikes planer voro då långt mindre riktade mot Ryssland än mot Preussen, som hade afslutat den bekanta konventionen med regeringen i Petersburg, angående det polska upproret. Napoleons plan misslyckade, emedan han icke kunde förmå Österrike och England till aktivt deltagande i de dävarande förvecklingarne. Från den tiden synes hafva uppstått en ohjelplig brytning mellan kabinetten i Petersburg och Paris. Men för närvaraude uppbjuder kejsar Napoleon allt för att ställa sig på bästa fot med Ryssland. Frankrikes nuvarande hållning i Orienten är blott ett medel för att lata den ryska diplomatien känna, af huru stor betydelse den franska vänskapen bör vara. Resultatet af detta diplomatiska falttåg kan man icke förutse, men det är tydligt, huru mycket skall bero på dess utgång. . ÖSTERRIKE. Ett telegram har meddelat, att en panik har utbrutit på Wiens börs på gruud af de i den österrikiska hufvudstaden cirkulerande ryktena om en ministerkris. Så alldeles oväntadt kommer icke detta meddelaude, enär den dualistiska författningens talrika fiender i monarkiens vestra halfdel under de sednaste månaderna onekligen ansträngt sig till det yttersta för att tillvägabringa en stark allians mot den nuvarande ministeren i Wien. Partiet består först och främst af de med Decemberförfattningen missbelåtna folken: czeker, ovener och — till en del äfven — poacker; dernäst af den del utaf den österrikiska aristokratien, som anser sig tillbakasatt under de nya förhällandena och strätvar efter att återfå federativsystemet (Deleredis minister), samt slutligen af det talrika och inflytelserika högre och lägre ERE AREAN SRS KOR RANA