Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 augusti 1868, sida 3

inse, men erkänna gerna, att teckningen af denne utmärkte härförare, som slutligen fick det donquixottiska insallet att försvara det murkna päfvedömet. är af verkligt intresse. Till torgafdelningen höra äfven, med lika litet skäl, som det synes oss, Louis Venillot, som lemnat sin gamla skriftställareverksamhet i Paul de Kocks anda för att försvara den katolska religionen och de påfliga intressena, samt Emile Ollivier, den politiske renegaten, som, efter att ha hört till bonapartismens mest hårdnackade motståndare såsom en af ,de sem oppositionsmännen i Lagstiftande corpsen, omsider svurit denna sanmma bonapartism tro och nu tänder ständiga rökverk på dess altare. Bokens fjerde afdelning heter ,I hemmen. Först söker förf:n ge läsaren begrepp om parisarens jul, som ingen jul är, ,då den saknar den osynliga, underbara flägt, hvilken skimrande drager genom själen och anslår hemliga toner, toner, som uttrycka sig i tacksamhet för den Försyn, som gifvit oss ett så stort vittnesbörd om sin nåd, då till och med blusmännen ,tänka knappt på Kristusbarnet, hvilket för aderton århundraden sedan kom till verlden, lika litet som på glädjen i hemmet, hvartill firandet af dess födelse inbjuder alla, som ega ett hem!, och då de , förneka mensklighetens fulländade befrielse, ja till och med hata den kallade förkunnaren af den saliggörande tron. De citerade fraserna tyckas oss) U strida mot entusiasmen för Erust Renan och de åsigter, som författaren gifvit luft åt i det åt denne egnade kapitlet. — Sedan för förf:n oss ini grefvinnan dAgoults (Daniel Sterns) politiska salong och lemnar åtskilliga upplysniagar om denna intressanta personlighet. I ,Här och der kallas den sista afdelningen, och den innehåller en skarpsinvig och opartisk teckning af, pariserborgaren, för oss in i ,la messe, för att ge oss ett begrepp om den franske officeren i fredstid och slutar med en liten uppsats, benämnd , Tyskland och Frankrike, hvari de egenskaper, som karakterisera den franska nationen i motsats till den tyska, framhållas på ett träffande och lifligt sätt. Talmud, Öfversättning från engelskan. (Ur tidskriften Quarterly Review). Stockholm. Albert Bonniers förlag. 1868. För dem, som, utan att vilja studera det så mycket omtalta och omskrifna, genom sitt innehåll och sitt ursprung lika märkliga arbetet i sin helhet, vilja inhemta elt närmare begrepp om detsamma, bör den monografi, som vi här anmäla, vara af stort intresse, och det uppseende, som afhandlingen väckt i det land, der den först publicerades, förekommer derför ganska förklarligt. Det tyckes nästan, som skulle hela den bildade allmänheten böra i viss mån intressera sig för denna produkt af en författareverksamhet, som sträcker sig genom årtusenden och som utgör en sammanfattning af de judiske skriftlärdes tolkning af lagen och religionsfilosofi jemte det dermed sammankedjade, om den yppigaste österländska fantasi vittnande sagoelementet, som kallas Haggädah. Förf. till afhandlingen , Talmud behandlar sitt ämne från, om icke precis! judisk, så dock judevänlig ståndpunkt. Han gör allt för att bringa till heders detta verk, som varit föremål för så många bannstrålar under medeltiden och så mycket gäckeri under nyare tider. Han visar huru inom Talmuds vilda , urskog de berrligaste trän, under hvilkas lummiga kronor det är godt att hvila, finnas, ehuru han icke förordar en komplett öfversättning af allt hvad Haggädahn innehåller; och han meddelar i slutet af sin afhandling ett urval af bokens moraliska tänkespråk. j Mot kristendomen uppträder af 2 gens författare icke direkte, men han framställer dock den åsigten, att dess läror blott vore en högre och renare utveckling af hvad som redan fanns i Talmud. Han säger bland annat: , sådana ord som .återlösning, ,dop, ,nåd, ,frälsning, .återfödelse, , menniskones son, , Guds. son, ,himmelriket, äro icke, som man kunde vara benägen att tro, uppfunna(!) af kristendomen, utan höra till hvardagsspråket i den talmudiska judendomen. Det är kristendomens heder, säger förf., .att bland alla menniskoklasser, till och! med bland de spetälske, ha utspridt dessa herrliga frön, som lågo dolda inom skolorna och inom de lärdas tysta samfund. Alltså berömmes kristendomen för att den populariserat och kolporterat de skriftlärdes visdom, då dock Kristus uttalar sitt ve! öfver dessa skriftlärde och fördömer ,fädernas stadgark, såsom varande tunga, odrägliga bördor. Om faristerna äger förf. att de satte hjertats tro vida högre än de yttre gerningarna, då dock Kristus förebrår dem att de göra tionde af mynta, dill och kummin, men ej beatta sig med det som svårast är i lagen, neml. domen, barmhertigheten och tron. Vidare säger förf. om fariserna, att de voro på Frälsarens tid , helt enkelt folket . motsats till den ,,herodianska surdegen, le högre klasserna, då dock det heter på tt ställe i Nya Testamentet, att faristerna helt aristokratiskt yttra om Kristus: , Icke lafver någon af öfverstarne eller fariserna i 1 1 f 1 1 f i f t MR G — —— C— — et — — UI —— AA FA — CO0