Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 augusti 1868, sida 1

Sjelsviskhetens offer.) Svenskt original af Spectator. FÖRRA DELEN. ,Hvarför tiger du? — tala, det är så ljuft att höra din röst, äfven då den förebrår mig något. Jag kan ej uppgifva det hoppet, att denna röst en gång skall tala kärlekens ord till mig — att jag, efter att ha vunnit din hand, småningom skall vinna ditt hjerta. Mitt hjerta! sade Alma med djupt vemod. Stackars hjerta, det kom aldrig att vakna. Det drömde stundom glada och stundom sorgliga drömmar, och bäst det drömde, så krossades det. Alma, det är mitt hjerta du krossar genom sådana grymma ord. Hvad vill du, att jag skall göra? — begär allt — allt, utom att jag skall afstå mina anspråk på dig. Jag begär det ej heller, sade den bleka flickan vemodigt, ,jag är trött vid att bortkasta fåfänga ord. Otto Lindenstråle, du har bundit mig vid dig genom starka band — väl ej så starka som kärlekens — men dock så starka, att jag, ensam som jag står här i verlden, ej kan slita dem. Du har segrat, men din seger saknar skönhet, saknar ära. Jag är snart din hustru, och såsom sådan får jag finna mig i att underderordna min vilja din, såsom jag redan måst göra det, alltsedan — — Du misstar dig; jag har ju sagt dig flera gånger, att det skall bli min glädje att efterkomma dina önskningar. Har du inte redan någon? Jag ser på dig, att så förhåller sig. Tala — befall, min Alma! 4) Se H-T. N:o 192