Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 augusti 1868, sida 2

som slutligen tyckte, att tårefloderna runno för stridt, och att paroxysmen varade för länge, för att kunna skritras blott på de känslors räkning, som hvarje brud — ätven den lyckligaste, mäste erfara, ,,hvarför gråter du så? Den som fått sina önskningar uppfyllda — den som segrat öfver hvarje motstånd och står i begrepp att — — Käraste tant, låt oss ej tala derom. Jag känner mig nu så lycklig jag väl någonsin kun bli — lycklig öfver att ha tant hos mig. O, att tant alltid ville stanna! att ingen mensklig makt komme att skilja tant ifrån mig! Och ned hänförelse omfamnade Alma åter fru CF, som sade något förvånad: Du är god och älsklig, mitt barn, och det gör mig en stor glädje, att du vill så gerna ha mig hos dig, men denna häftighet i ditt sätt att uttrycka din tillgifvenhet för mig är inte rätt naturlig — den tyder på nervernas öfverretning. Mår du riktigt väl? — jag tycker, du är blek och mager, min stackars Alma! Men nu, när du kommer att göra den långa resan ut i den stora herrliga verlden med honom, som du älskar så högt — —4 Och med min egen goda tant, som inte skall vika ifrån mig, som skall gifva mig råd och hjelp, då jag ensam och öfvergifven sluter mig till tant — — ,Flicka, hvad pratar du? sade fru Ct och kände på hennes puls. , Detta står inte rätt till — du får lägga dig att sofva — det är bästa medlet mot öfverspänningen. Hur kan du säga, att du är ensam och öfvergifven? — du, som har din brudgum — snart din make, som du visat dig älska så högt, att stödja dig vid? Förlåt, bästa tant, om jag talar dårskaper, sade Alma och steg upp, ,men det kommer sig väl deraf, att jag är så obeskrifligt glad att se tant. Jag skall vara förståndig — mycket förståndig. Men säg mig — ack, säg mig, lilla tant,