trädare, för att i likhet med så många andra hederliga och begäfvade män år efter år tjenstgöra för ,ljuspenningar och äran. Alma hade skriftligen underrättat Ebba om sitt förestående giftermål med Lindenstråle, och äfven till sin tant hade hon skrifvit om denna sak, i det hon derjemte tackade denna för den godhet, hvarmed hon bemött Alma under det hon vistades Hos grefvinnan. Men till ingendera hade hon yttrat ett ord om de omständigheter, hvarunder hennes afresa från Stockholm försiggått. Från fru CÅÅ fick Ama bref, hvari förslaget om resan antogs till Almas stora belåtenhet. XVI. Lördagsaftonen kl. tio stannade en resvagn utanför Liljedahlas ståtliga corps de logis. Ett fruntimmer vid några och femtio års ålder med drag, som talade om en skönhet, som varit, och om godhet och intelligens, som för blifvit, steg ur och fördes af en uppmärksam betjent upp i öfre våningen. Alma hade alltsedan hon först lärde känna fru Ct högt värderat henne, men nu helsade hon henne med verklig entusiasm. Hon såg i henne en moderlig väninna, som kunde skydda och stödja benne under den framtid, hvilken hon gick ull mötes — en framtid, som måste blifva full af mulna och bittra stunder. Så snart hon såg sig ensam med den goda frun, som på det mest förekommande sätt mottagits såväl af presidenten och fru VF som af kammarherren, kastade hon sig i hennes armar och grät, med hufvudet lutadt mot hennes axel. Det var, som om hon först nu fått tillfredsställa ett länge kändt behof att vid en väns bröst gifva luft ät sin smärta. Men min egen lilla Alma; sade fru Ct,