Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 augusti 1868, sida 2

Rektors-mötet 1868. (Ur Posttidningen.) Sammansomst den 14 Aug. Diskussionen börjades med behandling af 3:dje punkten: Huru skall undervisningen i modersmålet ändamålsenligast ordnas? Härvid lemnades åtskilliga upplysningar angående det sätt, hvarpå undervisningen i modersmålet bedrifves vid läroverken. Af dessa upplysningar framgick, att, oaktadt alla bemödanden att ändamalsenligt ordna denna undervisning, dock ännu mycket äterstode att göra. Särskildt erkändes behofvet af större enhet och liktormighet icke blott i undervisningen, utan äfven i sjelfva språkets behandling, då det nu är alltför vanligt, att olika åsigter rö rande stafning, imerpunktering och uttryckssätt göras gällande af lärare vid samma läroverk, En säker väg till denna enhet ansågs ännu ej vara funnen. IIinder för uppnåendet deraf låge dels deri, att språket, såsom på vetenskaplig väg föga bearbetadt, i så många afseenden ännu icke hunnit stadga sitt bruk, dels deri, att lärarne i modersmålet ofia saknade tillräckliga förstudier i ämnet. Undervisningen borde afse icke blott att ötva lirjungarne i modersmålets riktiga behandling i tal och skrift, utan ätven införa yvglingarue i den fusterländska litteraturen. Den praktiska undervisningen omfattar naturligtvis bäde läse-, taloch skrifofningar, hvilka böra fortgå jemte hvarandra, dock så, att de på olika stadier bedrifvas i något olika form och till olika utsträckning. Den förhoppning uttalades, att det kännbara behotvet al en god lösebok för de lägre klasserna nu mätte befinnas afhulpet genom den nyligen utgifna Läsebok för folkskolan, äfvensom önskningar uttrycktes om att erhälla en lämplig autologi för mellanklasserna samt flera godtköps-upplagor af utmärkta författares arbeten sör de högre. Vid läsöfningarna borde största vigt fästas vid en god innanläsning. Öfver hvarje uppläst stycke borde föras ett samtal, hvarigenom lärjungarne fnge ådagalägga, huru de fattat och tillegnat sig styckets innehåll, äfvensom ötva sig i att sjelfva gifva ett riktigt uttryck åt sina tankar. Detta vore det kraftigaste medlet att åstadkomma välläsniug; derjemte vore det öuskligt, att äraren stundovm genom att sjelf läsa gåfve lärjungarne ledning och soredöme. Till en redogörelse af nämrda beskaffenhet måste tulifningen inom de lägre klasserna inskränka sig, hvaremot den i de högsta lämpligen kunde antaga sormen af föredrag hållna af lärjungarne öfver ämnen, som någon tid förut bi.fvit af dem sjelfva valda och af läraren gi lade ellur ock af denne utgifna. Efter fö edragets upplisving kunde tillfälle lemnas med-lärjansarne att srametalla anmärkningar, och borde till slut läraren meddela en krivk ötver det hela, Härigenom framkallades på naturligt sätt ett slag af disputation, om vore mera fruktbringande, än den vanligen så kallade, Beträffande skrifiningarna var man ense derom, att de på skolans lägsta stadium endast borde bestå kopiering antingen af exempelsamlingar ör rättstafuing eller af annat tjenhg! ryck, hvarigenom lärjungen efterhind andes vid det rätta bruket, Först sedan leita blifvit i någon mån inöfvadt, bord fvergång ske till rättskrifning efter dikamen, hvarmed borde fortsärtas till oc ned 4:de klassen. Bredvid dessa staföfvingar borde redan tidigt ställas öfnivgar