Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 augusti 1868, sida 2

ihållande torkan omintetgjorde totalt detta hopp. Odlingen af rotfrukter är ännu icke så allmän i Skåne, att den i betydJigare mån skulle kunna ersätta en förfelad sädesskörd, och för resten har äfven rotfruktsodlingen i år slagit dåligt ut. Hafreoch kornskörden är i hela Skåne, med undantag möjligtvis af de aldrasydligaste delarne, der något regn under sommaren fallit, betydligt under medelmåttan, såväl hvad qvantiteten af sjelfva kärnan som strået angår, så att, om än priserna, i likhet med hvad de under ett par föregående år varit, blifva höga, har landtmannen ingenting att afyttra, hvilket förhållande blir så mycket kännbarare, som de föregående årens skördar icke lemnat något till öfverlopps. Men hvad som dock är det sorgligaste är, att potatisen kommer att i år lemna en så ringa afkastning, som man från många håll förspörjer. Potatisen utgör en hufvudsaklig beståndsdel i fattigmans kost, och då skörden deraf blir ringa och derjemte af dålig beskaffenhet, såsom förhållandet i år nästan öfverallt säges vara, inverkar detta i betydlig mån på välståndet inom de mindre bemedlade klasserna. Kommer dertill att brännerierna betaga folket en betydlig qvantitet af årets produktion, så kan det för mången bli kinkigt nog i framtiden, men man hoppas dock att såväl bränvinssom bierbryggare i år skola något inskränka sin förödande verksamhet och icke taga brödet ur munnen på de hungriga. Men hvad man emellertid befarar är stor arbetslöshet under den stundande vintern, ty landtmannen ämnar förmodligen att till det yttersta inskränka sin tjenstepersonal, hvilket likväl i mer än ett hänseende kan vara betänkligt nog. Vi skulle derföre önska att herrar husbönder, så vidt möjligt är, ville behålla sitt antal tjenare, då det blefve nödvändigt att dessa något inskränkte sina pretentioner. Detta skulle lända både dem sjelfva och samhället till stor bätnad. Få vi en icke alltför sträng vinter, är klimatet i Skåne sådant, att arbete vid jordbruket, såsom mergling o. d, som väl behöfves, utan svårighet kan fortgå nästan oafbrutet, och det är dock bättre, om man än skall arbeta för en ringa daglön än att falla samhället till last, eller hvad värre är hemsalla åt lasten. Sillfisket vid de skånska kusterna bar redan länge pågått och tyckes i år blifva, om icke fullt så ymnigt som under förlidet år, då sillen såldes för 25 å 33 öre pr val, dock ganska rikligt och motsvarande alla billiga anspråk. Då sillfisket utgör en af hufvudnäringarne för den skånske kustbon, är hans ekonomi till stor del beroende at huru detta utfaller. Det ligger i lynnet hos det skånska fiskarfolket, isynnerhet den qvinliga delen deraf, att icke vara så misslynt med något, som med det närvarande, och man får derföre ofta höra uttalade de mest besinningslösa utbrott af misslynthet. Under goda år, då mycket sill fångas, heter det: ,tacka vill jag i fjol; fick man än litet, så blef detta åtminstone betaldt, i år får man alldeles ge bort hvad man får till de svala bönderna och tacka till, om det skall bli bra. Under sämre år, då priserna äro höga, låter det ännu ömkligare från de qvinliga läpparne. De uttöma sig då i de största orimligheter. ,, Min mån, säger den ena, ,kom hem, han bade icke fått mer än en sillnacke på tre veckor. Min man kom hem, tillägger den andra, ,han hade hvarken hufvud eller ben. ,Och min man kom hem, utbrister slutligen den tredje, ,,han hade inte lif, eller haft på en månad. Sålunda öfverbjuda de hvarandra i vältalighet, och det faller naturligtvis ingen af dem in att granska den andras besinningslösa ordsvammel. Agitationen och stridigheterna vid de skånska srälsegodsen ha nu drifvit det derhän, att tusentals personer stå redo att när som helst lemna sitt fädernesland och resa till Amerika. Många komma att redan denna höst anträda den långa färden, men hufvudstyrkan beger sig dock ej af förrän nästkommande vår. De ämna gemenligen, söka sig boplatser i Minnesota i Nordamerika, der kommissionärer redan på förband gjort förbehåll på stora territorier och der det lär vara meningen att söka grundlägga en svensk koloni. Det är isynnerhet de stora godsen, som i främsta rummet komma att lemna tributer till den förestående stora folkvandringen från Skåne, och man har hitintills tillskritvit en enda person nästan hela skulden till detta missförhållande. Isynnerhet har Snällposten varit outtröttlig i sitt nit att frambälla f. d. korporalen Tullberg såsom den, hvilken ensam bör bära hela ansvaret för de oberäkneliga 1 J