Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 augusti 1868, sida 2

Hon gick obehindradt igenom det, men då hon ville gå vidare, straudade hennes bemödanden mot en riglad därr. Snart öppnades dock denna, och en äldre betjent med martialiskt utscende inträdde, bärande ett litet bord med kaffe etc. Alma gick hastigt förbi honom och ville passera genom dörren, men innan detta lyckats henne, sade betjenten bugande, i det han hindrade henne att gå ut: Ursäkta, nådiga fröken, men jag har erhållit sträng befallning att inte släppa er ut. Vi äro två, som omvexlande hålla vakt vid denna dörr natt och dag, och vi ha förpligtat oss, att ni inte skall komma öfver denna tröskel, innan kongl. sektern kommer igen. Men hur vågar ni — -—— Förlät, jag har inte lof att inlåta mig i något samtal med er, nådiga fröken. Jungfru Marie kommer så snart ni ringer på klockstränsen der. Betjenten gick. Alma kände ej lust att ringa på jungfru Marie. Hon vandrade fram och tillvaka i sitt fängelse, som var temligen vidsträckt, lå det utgjordes af trenne rum. Slutligen blef tiden henne lång. Hon tröttrade vid att oupphörligen tänka på hvad som ej unde ändras. Hon närmade sig den eleganta hokhyllan, som var till större delen fullsatt ned klassiska arbeten af tyska och engelska förattare. Hon tog en del af , Schillers Werke, och ör Maria Stuarts lidanden glömde hon halft sina gna, tack vare sin ungdoms och sitt lynnes tillänglighet för intryck.