Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 augusti 1868, sida 2

777 1—7 VN 0 Å7 UD 01 synes vara den, hvilken passar bäst för Tyskland. Det blir då en stat med vasaller, antingen nu Tyskland blir ett konungarike eller kejsardöme. Kejsartiteln är i och för sig icke tysk och kan ej heller förordas på grund af den förbindelse, hvaruti den står till cesarismen. Titeln .konung af Tyskland skulle helt visst föredragas af de flesta. Emellertid är titelfrågan temligen likgiltig; hufvudsaken är, att vår konung måste vara Tyskland beherrskare och beskyddare. Om de öfsriga tyska furstarne förstå sin uppgift och shysa verklig patriotism, skola de frivilligt shylla konungen af Preussen och bedja honom antaga en sådan titel. Författaren! skritiserar derefter de nuvarande förbundssinstitutionerna och finner dem alldeles sotillräckliga. Mot det ur direkta val framssångna parlamentet är specielt förbundsrådet en alltför svag exekutiv-myndighet. I Förbundet bör hafva en monarkisk exekutiv-makt och en ansvarig riksministör, som licke bör utnämnas at 21 allierade, utan sutaf konungen af Preussen ensam. Denna sansvariga riksminister kan organiseras på följande sätt: Ministerpresidenten får titel at ,tysk rikskansler och öfvertager tillflika utrikesministeren samt regeringens representation i begge kamrarne. VDessJutom utnämnes en krigsminister, marinminister, finansminister, handelsminister och justiteminister för hela riket. Då i parlamentet önskningar redan ofta blifvit framställda om en verkligen ansvarig riksminister i stället för det nuvarande till en del oansvariga förbundspreesidiet, skall detta förslag måhända lättast låta genomföra sig. Förbundsrådet och det preussiska herrehuset upphäfvas, hvaremot de nuvarande regerande furstarne tillika med de myndiga prinsarne af de preussiska och sacksiska konungahusen samt arfprinsarne af de öfriga furstehusen, äfvensom 2 ärftliga representanter för hvardera af de 12 preussiska provinserna, bilda den nya furstekammaren. Provinslandtdagarne skulle i sså fall endast behålla den lokala lagstif ningen och styrelsen, allt annat öfvergå ull parlamentet. Med afseende på de tyska sydstaterna förmenar grefve Miuster, att inträdet i det nya riket skulle hållas Jöppet för dem, enär ett lifskraftigtr sydförbund måste betraktas som en omöjlighet. Denna plan till en reform af det nuvarande tyska förbundet är så till vida ar intresse, som den öppet visar de nuhvarande iustitutionernas brister och specielt utgår från den äsigten, att det endast är en örvergång till en statsbildning, som i det väsendtliga närmar sig det gamla kejsardömet. Frågan om, huruvida det ötriga Europa skulle vara en lugn åskådare af politiska ombildningar i nämnde! riktning, har grefve Mänster icke i sin brochyr vidrört. E ITALIEN. Menabred har begagnat alla till buds stående medel för att förmå deputeradekammaren att bifalla den s. k. tobakskonventionen. Bland annat yttrade han ordagrannt: , Vi tala, likasom om intet moln syutes på himlen! Jag räknar visserligen på fred; men man talar för mycket derom; jag önskade, att man talade mindre om freden. Skulle vi utsätta oss för att oförberedda öfverraskas? Jag vill icke just påstå, att hotelser äro för handen, men Jag önskar, att Italien må vara förberedd på hvarje eventualitet! Ett förslag till en calabrisk-siciliansk jernbana har blifvit antaget, och detta har gjort ett godt intryck i nämnde provinser. ; Äla neapolitanska och sicilianska med; lemmar at deputeradekammaren, äfven de j af venstern, hafva understödt regeringen i denna fråga. Så länge emellertid vägarne i det inre af landet äro så eländiga, kan j den nu beslutade banan, som kommer att gå utefter kusten, naturligtvis icke komma ; att göra goda affärer. Regeringen söker nu genom subventioner förmå provinserna och kommunerna att bygga vägar. Man kan finna nödvändigheten af sådane väg; anläggningar, då man erfar, att af 1,800 kommuner i de neapolitanska provinserna äro 1,420 utan farbara vägar. På Sicilien I! är det än värre. ; FRANKRIKE. S f Om de studentoroligheter, som ett telegram omnämnt, innehålla de i går an-J komna utländska tidningarne följande: Redan före den prisutdelning åt lycgerna och kollegierna, som skedde i Sorbonne under undervisningsministerns — ordförandeskap, rånde hos de studerande en uppretad sinIl nesstämning. Då marskalk Cunrobert inträdde, mottogs han med lifliga bifallsyttringar, hvaremot ingen röst höjde sig, då) den kejserlige prinsen ankom. Vid Dau-J) ruys tal, som naturligtvis innehöll åtskilligt lof och pris åt kejsaren, gaf ingen v sitt bifall tillkänna. Då i rektorns tal på 4 latin ordet , Napoleonem förekom, hördes flera hvisslingar. Hittills hade likväl y allt gått temligen tyst till; men då man skred till prisutdelningen, och enI ung Pelletan, son till deputeraden, erhölls pris, utbröto de unga i ett högt glädje-u skri. Och då en ung Cavaignac, son tillb presidenten i 1848 ärs franska republik, b äfven erhöll pris, bletvo bifallsyttrilgarneA ännu högre. Dessa tilltogo ytterligare, daf den unge Cavaignac icke lemnade sinlo plats för att ur ministerns händer mott taga det honom tillerkända priset, ochf le man erfor, att han svarat den, som blifvit a sänd att föra honom till ministern: Jag d vill icke mottaga något pris i den kejser-b lige prinsens närvaro. Då omsider akten sl var slut, hördes en röst: , Vive le prince! b Detta rop mottogs likväl endast med djup sle tystnad. Utanför gick det än mera stormigt u ull. Först arresterades der ett par stu-såt denter, som frågat en polistjensteman, om ta Henri Rochefort (den beryktade redaktören till ,,Lanterne) erhållit något pris. ul Natten mellan den 9 och 10 dennes har in man i trakterna af Paris, Bellevue, Meu-mi don och en del andra ställen sörmärkt yp. temligen starka jordstötar, af hvilka de fo sofvande väcktes. Några olycksfall lära pej inträffat, men mindre remnor ha före-he. kommit på en mängd hus. va Dagens post. ut TYSKLAND. se Den unge konung Ludvig II:s af Bayern vå född den 24 Augusti 1845) förlofling . med en dotter till ryske kejsaren, storgj urstinnan Maria Alexandrowna (född den JFTFL, An AA