Bibelförkåring i Majorna å Carnegies gamla Småbarneskola Tisdagen kl. 28 e. m. af kolporör Hagman. Från Upsala. (Från red:ns korresp.) Upsala d. 12 Aug. Då vi lefva uti mötenas tid, der det ena aflöser det andra under snart sagdt en hel sommar, och en sådan angelägenhet, som rörde ett mera ideelt område, ännu fanns qvar att behandla, var det ju ej ur ägen att Upsala valdes till samlingsplats för det tredje allmänna svenska missionsmötet. Sakens betydelse och det allvar som besjälar missionens medlemmar har gjort att så många, som kunnat slå sig lösa, skyndat att gemensamt under bön och arbete under tvenne dagar i akademistaden behandla den stora lifstanken: 5Går ut och görer allt folk till lärjungar, döpande dem i Fadrens, Sonens och den Helige Andes namn. Tisdags middag och afton anlände omkring 100. prester, lekmän och missionärer och emottogos af bestyrelsen vid jernvägsstationen, der programmer utdelades samt ciceroner förde hvar och en till sin inqvartering. Klockan 6 samlades man sedan i domkyrkan, der docenten Ulff höll en längre bön för det stora värfvet fullbordan och öfver mötet nedkallade välsignelse och nåd från höjden. Kyrkan var naturligtvis full med åhörare. — För de båda dagarnes arbete lyder programmet som följer: Program för det tredje allmänna svenska missionsmötet i Upsala den 12 och 13 Augusti 1868. Mötet inledes på Tisdagsafton den 11 Augusti kl. 6 e. m. med en andaktsstund i Domkyrkan. Den 12 kl. 9 f. m. hålles gudstjenst i domkyrkan. Derefter sammanträda deltagarne i mötet kl. 11 f. m. i Upsala-Gillets stora sal till allmän öfver äggning om följande frågor, i den ordning mötet beslutar: 1:0) Hvad inflytande kunna hemlandets kyrka och hednamissionen ömsesidigt anses öfva på hvarandra? 2:0) Hvilka äro förutsättningarna för en välsignad hednamission? 3:0) Hvilka kunna anses vara de mest betydande olikheterna mellan den nyare tidens missionsverksambet och den äldsta kristna kyrkans samt medeltidens, och hvilka följder kunna dessa olikheter medföra? 4:0) Huru böra missionsgudstjensterna bäst ordnas? 5:0) Hvilka äro de mest framstående bristerna i vårt lands missionsverksamhet, och huru skola de afbjelpas? Förhandlingarne afbrytas kl. 2 och fortsättas sedan åter från kl. half 5 till half 8 e. m. En kort bönestund bålles i domkyrkan kl. 8 e. m. Den 13 Aug. kl. 9 f. m. hålles gudstjenst i domkyrkan. Diskussionen öfver de uppställda frågorna fortsättes från kl: halt 11 f. m. till kl. 2 och från kl. halt 5 till half 7 e. m. Kl. 7 e. m. afslutas mötet med en andaktsstund i domkyrkan. Kollekterna vid alla mötesgudstjensterna tillfalla hednamissionen. Båda mötesdagarne är för herrar och fruntimmer tillfalle beredt till gemensam middagsmåltid å Westmanlands och Dala nationalsal kl. half 3. e. m., hvartill biljetter å 1 rdr 25 öre för hvardera dagen endast finnas att tillgå å mötets expeditionsrum 1 trappa upp i Gillets hus, Tisdagen kl. 5—6 och 7—8 e. m. Onsdagen kl. 8-9 och Thorsdagen kl. 8—9 f. m. Möjligen öfverblifna biljetter till första middagen tillhandahållas å samma ställe Onsdagen kl. half 11—11 f. m. Efter bönen i domkyrkan den 12, som räckte i 2 timmar och som hölls af domprosten Toren, öppnades mötet af föreståndaren för Johannelunds missionsanstalt pastor Rudin, hvilken, såsom inbjudare, tog sig triheten att till ordföranden tör mötet föreslå domprosten Toren och såsom vice ordförande professor Hultcrantz, och antogos båda med acklamation, hvarefter ordföranden uppträdde med en varm bön (ånyo) för de förhandlingar som nu skulle börjas. På förmiddagen blef tal om missionsverksamheten i allmänhet, des; örhållande och beroende af kyrkan m. m. ch uppträdde pastor Rudin, missionären Warmich från Wirtemberg, nu lärare på Johannelund, pastorn i Evangelisk-Lutherska kyrkan i Paris Miller samt lektorn i vuldå Waldenström. Den sednares frikyrkiga åsigter väckte allmän uppmärksamnet. Han ville frigöra missionsväsendet rån kyrkan helt och hållet, önskade bort Ula konsistorier, alla ordinationer af prester, och ifrade för en lekmannaverksamret, som med brinnande nit förde Kristi ära till seger så bland våra som öfrige hedningar; talade om vår statskyrka som m rutten kropp, der händers päläggning och böner i tid och otid utgjorde hufvud saken, såsom en 300-årig gammal skröpig gumma, som icke borde hålla sig för zod att, då ålderdomskrämporna ansatte henne, låta leda sig af sin 3-åriga dotter, som vandrade med öppen och klar blick ramåt, aktande på tidens kraf. Hvem cunde garantera för att en Brest, som efer alla formaliteter blifvit vigd vid den cyrka, som vi kalla statskyrkan, vore ust en kompetent person att sprida Kriti sanningar i trängtande hjertan? En tom kyrkan stående kunde vara mera geiomträngd af ordet, ega mera förmåga tt bevisa hvad han visste. — Domproten Torn upptog argumenterna och sökte ett kortare genmäle på ett vänligt och ackert sätt bevisa orimligheten af talaens mening, allt naturligen baseradt på ogmatisk grund, men hans ord tycktes natta, och det var icke heller så lätt, ör hvilken stor talare som helst, att på ak arm bemöta en sådan massa af utkatade anmärkningar och beskyllningar, som em pastor W. med ovanlig reda och larhet slungat i ansigtet på de tjogtal rthodoxa, som, med kappa och krase, tumma athörde det flytande föredraget. lat A ån onh mod 0å 18 AA. .sa mA em nm h— — ——5 — — —5— — ——— ——— ——— —ä —— — 1— O— — —Z— VD ——