Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 augusti 1868, sida 1

Jo. En kan hjel ig. ti ig, o evi Förbarmare! Jelpa mig. Se till mig. 8 Alma sjönk ned på !snä och bad — bad varmt och innerligt till d en, son, länkar menniskornas öden. Det var, som om denna bön nedkallat en känsla af frid i nennes qvalda hjerta. IIon tog af sig hatt och kappa och kastade sig på bädden oafklädd. Länge låg hon vaken, medan de trö ga timmarne skredo framåt. Omsider tog dock na turen ut sin rätt. De starka själsrörelserna hade uttömt hennes fysiska krafter; mot morgonen sjönk hon i en djup sömn och valeBämsgförrän solen stod ganska högt på himlaDå bon såg sig omkring, kunde hon ej rätt göra det klart för sig, hvar hon befann sig, hvad som bändt tycktes her me som en elak dröm. Omsider blef dock allt henne tydligt; hon erinrade Sig pririsessorna i sagorna, som röfvats bort af elaka trollkarlar. Me n sådant kunde ju ej hända i der, sednare hälften af det nittonde århundradet. Ae k, hon önskade intet högre, än att det varit er . omöjlighet. Hon steg upp och satte sig framför spegeln, f jr att ordna sitt hår och sin drägt. Hur blek och ful var hon ej! Var det väl troligt, att denne man i sitt handlingssätt ledts af annat motiv än begäret att komma åt hennes penningar? Så tänkte Alma, och ett bittert leende krusade hennes läppar. Hade det ändå varit för min egen skull, tänkte hon vidare, ,,men jag är blott förevändningen — mina två millioner äro hufvudsaken, Tvä millioner — det är mycket penningar — för att erhålla dem riskerar man mycket, brukar man både list och våld, och underkastar man sig på köpet obehaget att ha en ful hustru! En knackning på dörren nådde hennes öra. ,Får jag tala med min Alma? frågade Lindenstråle.