Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 augusti 1868, sida 1

Sjelsviskhetens offer.) Svenskt original af Speetator. FÖRRA DELIN. Skall han segra — dem ie energiske man, som hvarken fruktar Gud eler menniskor, och hvars fasta steg och vilda hlick komma mig att bäfva? Och han, som var så artig, så undfallande, när han mötte mig i salonge ria, behandlar han mig icke nu med en barbarisir höfdings myndighet? Skall jag böja mig för honom? Ännu är striden icke slut! Kanske skola sakerna redas bättre, än jag vågat hoppas. Jag skall kämpa i det längsta, och finns ett räddnings: strå, skall jag gripa det. Hvad kämpar jag för? För min frihet — för att ej nödgas förena mig med denne man, som jag hvarken kan akta eller älska, och hvars hela sinnesrik tning och verldsåskådning strida mot mina. Tänk, om jag älskade en annan! — då vore det öde, som hotar mig, ännu förfärligare, än det nu är. Jag undrar hvad det är att älska — jag kan ej göra mig ett klart begrepp derom, men ett är jafs säker om, och det är, att ingen af de män, som: sagt sig älska niig, verkligen gjort det. Hscart jag ser finns intet annat än ajgrunder af salskhet., förräderi och sjelfv iskhet. 81 -— steg höras! — han kommer! Nei, de närma sig inte, det är inte han. Men han skall komma — om inte i afton, så dock i morgon. Finns intet hopp om räddning undan den förfärlige, som låtit växdinnan tro, att. Jag är galen? ) Se HT. N:o 186