De hade anländt till en kuperad trakt icke längt från jernvägen och färdades nu genom en skog, som om ett par månader skulle stå i vackraste drägt, men som nu företedde endast anblicken af stammar och kala grenar. Omsider höll vagnen utanför ett värdshus eller hotell, såsom det vanligen kallades, af ganska inbjudande utseende, ehuru temligen litet. En rad af upplysta fönster och sorlet af glada röster gjorde ett p ågsamt intryck på Alma, men hon insåg, att hon ej kunde vinna något genom motstånd för ögonblicket, helst hon endast hade utvägen att stanna i vagnen ensam, bevakad af Lindenstråle, om hon ej ginge in med honom. Hon följde derföre med honom in i huset tyst och eftergitvet, då han bad henne derom. I djupet af sitt hjerta hyste hon för öfrigt en skymt al hopp, att hon skulle kunna finna någon dermne, som vore villig att beskydda och rädda henne, ehuru hon nogsamt insåg, att föga anledning funnes dertill, då den beräknande mannen sjelf valt detta ställe till nattherberge. XIII. Då grefve Plumschöld sett Alma afresa i täckvagnen, begaf han sig till jernvägsstationen, sammanträffade der med ett halft dussin vänner, unga herrar, tillhörande la haute voläe, som tyckte om att njuta af lifvet på samma sätt som han, om de också ej gingo lika långt som han, der det var fråga om att göra besked för sig vid bålen. De hade erhållit inbjudning att skyndsamt infinna sig vid jernvägsstationen, för att med honom göra en liten jernvägsexkursion till f, hvarest en yppig middag väntade dem på ett värdshus, berömdt för sina ,fina varor; och det var på grund häraf, som de kommit tillstädes. Flera hade iobjudits, men endast dessa herrar hade kunnat efterkomme den impruviserade invitationen