l7173. U. U. DULLOL VAN. Stockholmsbilder(Från redaktionens korrespondent). IV. Utflykter på jernväg åt Norr och Söder. — Upsala. — Södertelje. Den lättnad i kommunikationerna, som genom jernbanan uppstått, har gjort att de båda städer. hvilka ligga närmast hufvudstaden: Upsala och Södertelje, kunna anses nästan såsom förstäder till densamma, hvarföre jag anser att några korta skildringar om nämnda, nu af hufvudstadens invånare flitigt besökta städer med skäl kunna inrymmas under rubriken: Stockholmsbilder. Det har blifvit på modet, isynnerbet om Söndagarne, att resa till endera af dessa platser, som under sommarmånaderna, förutom det angenäma i sjelfva färden, ega den förmånen att bjuda på utmärkta kallbadsinrättningar. Hvad specielt Upsala, ,,den eviga ungdomens stall, beträffar, eger den utom detta lockelsemedel äfven hela året om tjusningskraften af den verldsberömda sången. Kl. !(,8 på Söndagsmorgonen går bantåget till Upsala, och vi hasta till Norr, der stationen är belägen, för att följa med. Hundradetals personer trängas redan vid biljettluckan, och när signalen gifves till affärd finnes ännu qvar en ansenlig mängd, som ej erbållit biljetter. Eder resenär tillhör också dessas antal, men allt går bra, ja till och med öfver all förväntan, ty de flesta få åka uti 2:dra klassens vagnar, oaktadt biljetterna gälla för 3:dje klassens. Efter 2; timmars färd är man på ort och ställe. Under tågets gång har en mängd passagerare afoch tillkommit vid de förbipasserade stationerna: Carlberg, Bergsbrunna, Rotebro m. fl. Upsala presenterar sig särdeles vackert. Sjelfva staden har, om jag så får uttrycka mig, utseendet af en ,,bit stor stad. Gatorna äro breda, och byggningarne, åtminstone de som uppförts på sednare åren, aro såväl i arkitektoniskt hänseende som till sin storlek (3 och 4 våningar höga) tullt jemförliga med dem Stockholm och Göteborg ha att framvisa. Man observerar dessutom åtskilliga nybyggnader och upplyses om flera tidseuliga förändringar med afseende å nya gator och anläggningar. När vi sålunda genomströfvat olika delar af staden och sett universitetsbyggnaderna, allt ör väl kända att behötva mer än omnämnas, så ha vi fått en om ock flyktig bild af ett framåtsträfvande samhälle. Vi söka upp Handelstidningens Upsalakorrespondent och i sällskap med honom gå vi ut och göra vidare iakttagelser. Att det är helgedag, märkes alltför väl af den högtidliga prägel och den stillhet, som äro rådande öfver staden. På gatorna synas blott kyrkobesökare, och vi sälla oss till deras antal samt inträda uti den gamla domkyrkan, der orgelns toner fylla hvalfven. Domprosten prof. Torn bestiger predikstolen och tolkar religionens hugsvalande ord. Gudstjensten hindrar oss ifrån att närmare betrakta de många oskattbara minnen, som förvaras inom templets murar, vi göra endast en hastig vandring kring de gamla gristerna, läsa namnen på ärorika förfäder, som hvila här, och lemna kyrkan, för att se de öfriga märkvärdigheter, som tid och förhållanden medgifva. Midt framför domkyrkan ligger en åt deuna sidan obetydlig och oansenlig byggnad, med undra våningen utan fönster och den öfra försedd med mindre dylika Denna byggnad är det s. k. ,Kuggis,! der under ,,studentexamens dagar ynglingarne hade att bestå profven, som! skulle afgöra huruvida de fingo bära den hvita mössan. Min följeslagare, som tillhör Göteborgs nation, för mig nu till densammas nationshus. I Sjelfva byggnaden är ett tvåvånings trähus, omgifvet af en mindre trädgårdsanrr DM 5 272