Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 augusti 1868, sida 2

begagna er af vagnen, under det att jag gick i förväg till en gata vid utkanten af Södermalm, dit kusken fått order att köra. Nu har jag ärligt och utan omsvep förklarat dig allt. Tror du ännu, att några böner kunna förmå mig att asstå från lyckan att ega dig, älskade flicka? Han lutade sig ned för att trycka en kyss på hennes läppar. Alma drog sig undan med förfäran. Sjelfva djerfheten i företaget skrämde henne; hon insåg, att ingen klok man mlater sig på något sådant, om ej allt är så beräknadt, att det har utsigt att gå igenom. Men hvad har ni egentligen vunnit? frägade hon efter en stunds tystnad. , Jag är en fri qvinna, och ingen svensk prest vågar viga mig vid er utan milt samtycke, Och detta samtycke skall jag vinna snart nog — det är lika säkert, som att den sparfven flyger der, sade Lindenstråle lugnt. vAldrig! — aldrig! ropade Alma. Qvinnans vanliga svar, sade Lindensträle med ett leende så tryggt, att det isade blodet i hennes ådror. , Men det är ej nödigt, att kusken kör så fort, ty ingen räddare torde vara i rörelse, för att fräntaga mig mitt byte. Kusken tillsades att köra långsammare, och äfven denna omständighet bidrog att nedslå Almas mod, då det visade, huru säker den djerfve qvinnoröfvaren var på sin sak. Hon teg och lutade hufvudet i sina händer, i det heta tårar runno mellan de fina fingrarne. Slutligen såg hon upp och sade, i det en stråle af hopp lyste i de mörkblå ögonen: :i säger, att ni älskar mig — men jag tror det inte. Så behandlar ingen man, tillhörande den bildade klassen i en civiliserad nation, den qvinna, för hvilken ban hyser någon ömhet, Men jag är mycket rik, och jag har vägrat att bli er hustru — se der skälen, hvarför ni trotsar lag