Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 augusti 1868, sida 2

A ... 8 — för icke lång tid sedan kommen från England. Göteborg den 12 Augusti. Det tolfte allmänna svenska landtbruksmötet har ej kunnat undgå att väcka både uppmärksamhet och beundran. Efter de år af trångmål, hvari vårt jordbruk befunnit sig, hvartill kommit innevarande års sorgliga förhållanden med årsväxten, hade man all anledning befara, att det möte, som förestod, skulle snarare framställa bilder af ett tillbakagående, än af utveckling. Så mycket mer måste man då öfverraskas af den syn, som mötte betraktaren, när han inträdde på denutmärkta plats förde hufvudsakliga utställningarne, som blifvit för ändamålet anordnad, nemligen Humlegårdens vackra park. Det var isynnerhet nötboskapen och landtbruksredskapen, som här väckte förvåning. Af den törra räknades i hundratal exemplar, som kunnat täfla med heder på sjelfva den engelska marknaden, och hvilka derför betingade priser, som under detta år ansetts otänkbara, i det gödkreatur såldes ända till 4 rdr å 4: 25 pr lisp. lefvande vigt, hvarjemte afvelsdjur såldes till flera hundra rdr pr stycke. En förklaring på de förra priserna ligger deri, att på den engelska marknaden de feta kreaturen betalas i år mycket högt, hvaremot de magra betinga ännu lägre priser än vanligt, allt till följd af de höga foderpriserna. Man har dock anmärkt och visserligen ej utan skäl, att dessa kreatur utgöra i viss mån drifhusväxter i vårt land, då vårt jordbruk icke kan anses hafva uppnått den ståndpunkt, som betingar sådana djurs fortfarande bestånd, och man tillägger, att det varit bättre, om de kostnader, som blifvit nedlagda på de stora boskapsracerna, användts till förbättring af våra bästa egna racer. Vi tilltro oss ej kunna bedöma denna fråga, men antaga likväl, att det varit ganska nyttigt för vårt land att vi kunnat tillegna oss djur, som varit väl säljbara på den främmande marknaden och som nu ådragit oss främmande spekulanters synnerliga uppmärksamhet. Mest glädjande torde det dock vara, att, enligt fullt behöriga kännares omdöme, ostoch smör-produktionen gjort säkra och betydliga framsteg. Hvad osten angår, ligger vår svaghet deri, att vi ännu tillverka alltför många olika sorter, varande det endast i Vestergötland, som man småningom vunnit större enhet, i och med tillverkningen af cheddar-ost, hvari vissa tillverkare också redan uppnått den fullkomlighet, att produkten visat sig jemngod med den bästa engelska. Tillföljd deraf har man äfven erhållit utsigt, att vinna en marknad för denna ost ej blott i England, utan ock, efter hvad man berättade, i Ryssland och Tyskland. I afseende å smöret har man endast i det södra Sverge samt Vestergötland lärt sig att inlägga det i passande kärl, en omständighet, som är af så stor vigt för export till den främmande marknaden, att den i väsentlig mån uppväger smörets qvalitet. Emellertid böra expositionerna verka derhän, att våra smörtillverkare behjerta detta förhållande, och då lemna den ståndpunkt tillverkningen redan på flera orter uppnått de bästa förhoppningar om en god framtid för denna för vårt land naturliga näring. På intet område af vår industri hafva likväl framstegen visat sig så stora som i fråga om tillverkningen af landtbruksredskap, och detta, såsom ofvan är erinradt, till trots af dv sednast ogynnsamma åren, hvilka förlamat afsättningen af dessa tillverkningar. Här öppnar sig tydligen en stor framtid för vårt land. Vi ega sjelfva råämnena till dessa redskap, kvi ega stora, naturliga drifkrafter för sabriksanläggningarne, och här ligger äfven ett fält, hvarpå vårt folks mekaniska anlag och tekniska skicklighet kunna göra sig gällande. Men för afsättningen är vårt eget land alltför litet. Vi måste uppsöka den stora europeiska marknaden, och af alla länder är det intet, som så naturligt erbjuder sig till afsättningsort för dessa tillverkningar, som Ryssland, åt hvars froktbara jord de svenska plogarne skulle! kunna bereda den bästa odling. Det lider in et tvifvel, att ju vi alltför litet beaktat denna marknad, som dock ligger oss så nära, och detta cj blott för våra sandtbruksredskap och maskiner, utan ock för manufakturer af många slag. Och på samma gång vi uppå denna väg, till vår segen fromma, vinna vi insteg i det stora lansdet, skola vi bidraga till dess odling i högl-all Waka or ifrån! hegaona er af vaonen