Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 augusti 1868, sida 2

och rätt, för att tilltvinga er min hand. I oss göra upp affären på annat sätt till ömsesidig belätenhet. Fordra en tredjedel, fordra hälften at min förmögenhet, och jag skall afstå den, för att få behålla min fribet.s Min lilla fästmö skämtar; sade Lindenstråle. vbet är dig jag lsrar, och inte dina penningar — dyra Alma, du kan ej vara blind för detta, då alla mina vänner och bekanta märkt den lidelsefulla kärlek, som jag hyst för dig, alltifrån — alltifrån då jag såg dig första gången på grefvinnan Hs bal, der du utan miskund bannade mig för den öppenhet, hvarmed jag uttalade min beundran. Du ler misstroget — bittert. Nåväl, längre fram skall du rättvisare bedöma mina känslor och — — . Tala inte om känslor, utan om affärer, sade Alma kallt. ,Jag kan inte rätt begripa, hur ni skall kunna tvinga mig att bli er hustru, då vi befinna oss i ett fritt land — i ett land, der ingen har rätt att med våld årifva igenom sin vilja på den andras bekostnad, och der hvarje man och qvinna kan kräfva lagens skydd mot — — Min älskade, du talar som stode du på en tribun, och det låter mycket bra allt det du säger, och visar, att den hustru jag får är intelligent och har följt med sin tid. Skada blott, att du bar ingen annan åhörare än mig, och attjag alltför varmt införlifvat mig med tanken på att bli din make och har alltför säkra medel att vinna detta mål till min disposition, för att jag skulle låta afskräcka mig från den plan, åt hvars utförande jag hängitvit mig med hela min själs kraft och värma, Ni är en röfvare, sade Alma, ,,och från en sådan kan man ju lösa sig med penningar. Ni hörde mitt anbud — antar ni det eller fordrar ni ännu mera? Nu talar du som ett barn, min lilla förtjuande Alma, svarade den djerfve mannen med