Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 augusti 1868, sida 2

Sjelsviskhetens offer.) Svenskt original af Spectator. FÖRRA DELEN. Först föll det henne in, att möjligen Hugo, förargad öfver afslaget på hans enträgna begäran att följa henne på denna utfärd, befallt kusken och betjenten att spela henne detta spratt; men vid närmare eftertanka förkastade hon denna förklaring såsom i hög grad orimlig och stridande mot Hugos vanliga sätt att gå tillväga. Emellertid var vagnen borta, och hon kände icke vägen hem. Hon gick upp igen till madam Andersson och satte sig åter vid det lilla bordet, för att invänta vagnens återkomst, för det fall, att kusken tagit sig den friheten att köra några gator för sitt eget nöje, i tanka, att besöket hos madam Andersson skulle räcka länge. omsider insåg Alma, att, såframt kusken ej på allvar begifvit sig bort med grefvinnans landå, han måste vara återkommen, och hon gick ner, atföljd af madam Andersson. Men icke heller nu sågs något ekipage, och äfven de begge domestikerna saknades fortfarande. Alma begrep nu, att det var gagnlöst att vänta, och hon funderade på, huruvida hon skulle he madam Andersson visa sig vägen hem. I detsamma tilltalades hon af en ej helt och hållet obekant röst. Hon vände sig om och fann grefve Plumschöld framför sig. Denna gång var denne högättade ronå fullkomligt nykter — något, som måhända berodde derpå, att det ännu var temligen tidigt på dagen. n behaglig öfverraskning att få se Ihjelm här! — och så ensam. yttrade