Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 augusti 1868, sida 1

LIVVITDUNLNU. 1111317TIT71 ÅÄAAA3 De utländska sändebuden, så väl som le damöterna af House of Lords få sig äfver hvardera en läktare, och då man sedal inreder den gamla lokalen till matsal och konversationsrum, så blifver allt godt och väl igen. En gammal sed är att, innan parlamentet slutar, lord-mayorn af London i sit embetsresidens, ,,the Mansion house, gif. ver en middag för regeringens medlemmar Denna middag slutade nyss (jag skrifve detta kl. !(,12 e. m. för att afsända brefvet med morgonposten). Den nuvarande lord-mayorn, mr Allen, bokhandlare, är mycket kouservativ och alldeles icke omtyckt, isynnerhet ej af tidningsreferenterne, bland annat af den orsak att han inbjuder endast referenter för konservativa tidninsar att bevista hans officiella middagar Dessa betalas af stadskassan, och ehura de gifvas i Mansion house, hvarest lordmayorn under sin regering bor, och ehuru nan utfärdar inbjudningen till dem och presiderar som värd, så levereras mat, viner och allt utaf restauratörer i staden. De servera, upplysa och besörja allting mot kontant liqvid af stadskassan. Derföre tycka referenterna, att det ej är riktigt, att le ej erhålla tillträde, och härutinnan torle de väl ha rätt, alldenstund det är en offentlig högtidlignet. En sådan middag gafs i dag uti den eleganta, under nuvarande lord-mayorns första regeringstid fullkomligt restaurerade stora salen, som kalas , gyptian Hall!, hvilken är särdeles praktfull. Borden dukades för två hundra personer, svigtande under bördan af silfver, kristall, de utsöktaste blommor och rukter m. m. Rundtomkring väggarne ramför speglar voro på etagerer uppställda massor af gammaldags guld-och silfvervaser, pokaler, fat, tallrickar m. m., tillhöriga staden samt i år alla upputsade. Dyrbara ljuskronor och mångfaldiga armstakar gjorde natten till dag; och det hela var glänsande och storartadt. Lord-mayorn och hans syster, hvilken hela året fungerat som !ord-mayoress, emottogo i praktvåninsen gästerna, som mer eller mindre högjudt helsades af sällskapet (en sed här); nen då premierministern Disraeli anlände, ville jublet knappt taga slut. Klockan åtta nträdde man i matsalen, hvarest lordnayorn intog högsätet med fru Disraeli vå högra och Premiern på den venstra silan. Efter en bön af lord-mayorns kaplan, örklarade den bakom värden på en upphöjning stående ,,toastmastern, (den som itropar de på middagsprogrammet uppngna skälarne), middagen öppnad, och värlen drack gästerna till ur, the loving cup. n välkomstbägare af guld, innehållande hampagne. Denna pokal går sedan laget undt, och derpå angripes den gedigna och äckra måltiden, som nedsköljes med de inaste viner. Sinnesstämningen var myccet lifvad. den förhöjdes genom vacker sång f valda sångare samt en god musikkår. sedan maten var undanstökad, började skåarne, föreslagna af värden och utropade if ,toastmastern, hvardera alltid åtföljd f några passande ord från värdens sida. siter de sedvanliga för drottningen, för insen och prinsessan af Wales jemte det friga kungliga huset, för armn, flottan ch de frivillige. på hvilken sednare skål epresentanter från de tre kårerna svarale, kom hufvudsaken, skålen för ministarne. Den nuvarande lord-mayorn, en nan i sin medelålder, af godt utseende, ned lifliga ögon, grått bår och svarta mutacher, är mycket besvärad, såsom det ynes, af sin rang, är ingen talare, såsom len genialiske föregångaren af år 1866, sir Philipps, utan tyckes ur minnet uppläsa tt skrilvet tal. På denna korta skål svaade Disraeli i ett längre, bestämdt och äl öfvertänkt tal af så stor betydelse, att let troligen på många platser är att läsa ;rdagrannt i morgondagens tidningar. Hvad in man må säga om denne man, så är han lock ett snille och en stor talare. När han ippträdde, blef det tyst som i grafven, nan hörde endast stenografernas pennor, om kunna ordagrannt återgifva hvad dense talare säger, ty i medvetande af att warje hans ord väger, talar han tydligt, ch icke fort, tager aldrig tillbaka en sats amt vänder sig all id mot referenterne vilket för öfrigt de fleste af de större taarne göra, då de önska sitt tal ordagrannt efereradt. Disraeli yttrade sig denna gång med det törsta lugn och med en sådan ton af fast jfvertygelse, att mången, som ej känner lenne sluge politiker, denne djerfve och iregirige partichef, lätt skulle vara färdig zh öfver på hans sida. Han sade att Ungland aldrig varit så lyckligt, som unler denna regering, att dess handel vari stigande blomstring, att det sår, som ernäns 1866 genom krisen var i det när