Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 augusti 1868, sida 2

Tolste allmänna Svenska Landtbruksmötet. (Ur Stockholms Dagblad tör d. 5 d:s.) Mötets öppnande. I går, kl. 11 f. m., öppnades mötet i slöjdskolans stora hörsal af den till mötets ordförande utsedde grefve B. v. Platen. Konungen och hertigen af Östergöt land, ätvensom åtskilliga notabiliteter, såsom grefve Hamilton och friherre Gripenstedt, öfverhofstallmästaren, frih:e Braunerhjelm, öfverståthallaren baron Bildt, norska statsråden Möinichen och Manthey, franska sändebudet i Köpenhamn hr Dotzac, danske länsgrefven Holstein Holsteinborg m. fl., voro närvarande vid högtidligheten, hvarförutom ett stort antal utaf mötets medlemmar upptyllde den vackra, i fonden med svenska och norska flaggor, de förenade rikenas vapen samt åtskilliga växter dekorerade salen. Sedan ordföranden med ett kort tal förklarat mötet öppnadt, utsågos ordförande och vice ordförande i de olika sektionerna, hvari bestyrelsen fördelat mötet; och valdes dertill: i sektionen för landtbruksoch dkerredskap: resp. öfverhofstallmästaren Braunerhjelm och baron A. C. Raab; i sektionen för husdjursskötsel och mejerikandtering: brukspatronen Hedengren och landshöfdingen grefve Hamilton; i sektionen för skogshushållning: grefve Claås Lewenhaupt och Jägmästaren Björkman; samt i sektionen för binäringar: brukspatron G. Ekman och professoren, frih. Fock. Prisutdelningen. Klockan 1 skedde utdelning af de priser, som vid 1867 års industriexposition i Paris tilldelats svenska utställare. Hertigen af Östergötland, som åtagit sig utdelningen af beiöningarna, yttrade med anledning deraf följande: Genom det åt mig i nåder lemnade uppdrag har mig blifvit berelld glädjen att i dag ånyo sammantraffa med eder, m. h., med hvi ka jag under en längre tid fått arbeta tillkammans för ett gemensamt åudemål. Med ifver och mt har enuvar i sin stad sökt bidraga dertill, att vårt fosterland måtte vinna aktning och uppmärksamhet vid det minnesvärda tilifälle, då alla länders alster at konstnärlig och industriell verksamhet fördes tillhopa i sjelfva medelpunkten af den civiliserade verlden. Den inbjudning. som från fransmännens kejsare, Napoleon III, utgick till alla länder och folk, att taga del uti 1867 års verldsexposition i Paris, kunde icke förfela att ötver hela verlden, och ej minst hos oss, väcka det lifligaste intresse. Också kröntes företaget med den mest tullständiga tramgång. Hvar och en, som haft tillfälle taga kännedom om denna storartade utställning, måste hembära en gärd af liflig tacksamhet och beundran till. den upplyste monarken, som sjelf personligen föranledi densamma och med oaflatlig omsorg följt dess utveckliog, samt till det franska solket, hvilket i de fredliga yrkenas taflan ånyo hafdat den äroralla plats, som det vunnit genom lysande vapenbragder. — Att äfven värt land icke utan heder deitagit i denna upplysningens och arbetets hödtid, derpå ega vi ojätaktiga bevis i de talrika belöningar, som af den internationella juryn blifvit åt svenska utställare tillerkända såsom ivtyg om deras artiklars utmärkta egenskaper och varde. Den svenska afdelningen vid 1867 års verldsexposition i Paris, ställd i närmaste samband med brödrarikets, lyckades intaga ett hedradt och framstående rum vid sidan af de öfriga täflaude länderna. Vär utställning företedde icke blott en ganska fullständig bild af vårt industriella lif i dess mångfaldiga skilda former, utan erbjöd äfven i detaljerna rika ämnen till studium och undetsökningar af intresse, samt har sålunda väsendtligen bidragit att till främmande länder sprida en riktigare och fullständigare kännedom af våra förhållanden, af våra materiella tillgångar och af vår alltmera stegrade verksamhet. Harötver halva vi alla skäl att öm esidigt lyckönska hvarandra. — Vid ett tillfälle sådant som detta anser jag för en kar pligt att såväl för egen del som ock å kongl. mtralkomin:ens vägnar uttala en särskild tackgelse till samtliga utställarne. Sanningen bjuder mig att erkänna, att alla de personer, hvilka haft