Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 augusti 1868, sida 1

Sjelfviskhetens offer.) Svenskt original af Spectator. FÖRRA DELEN. Kort sedan hon aflägsnat sig hörde Alma steg, som närmade sig. En oförklarlig ångest lade sig öfver hennes hjerta. Hon såg upp — framför henne stod Lindenstråle. Hon ville gå, men han sade: Ni får ej lemna mig så här, fröken Edelhjelm. Det är längesedan jag råkade er — jag vill ej tala om, hur lång tiden synts mig. Endast den, som älskat djupt och varmt så som man endast älskar en gång i sitt lif, kan veta, huru ifrigt jag längtat efter ett ögonblick, sådant som detta. ,Kongl. sekter — — ,Glöm kongl. sektern och se i mig endast den man, för hvilken ni är allt, den man, som andas blott för er. Jag talar så brådstörtadt — så i strid mot de vanliga reglorna för ett sådant fall, em edan minuterna äro dyrbara. Hvarje stund kunna vi bli öfverraskade af dem, som bevaka er, som hålla ev sången. ,Fången: upprepade Alma med förvåning. ,Ja, tror vi inte, att jag — att många med mig märkt, att ni är fången — att er tant bevakar era steg och hindrar er att komma i sällskap med mig, dertöre — derföre att hon misstänker, att den vördnadsfulla, ehuru brinnande känsla, jag hyser för er, inte blirvit utan gensvar. Har ni inte märkt — att hon lagt hinder i vägen, då det varit fråga om, att ni skulle infinna er hos er egen förmyndare eller på något annat ställe, der jag möjligen vore. Sjelf eger jag inte MM Se HT. N:o 179.