Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 augusti 1868, sida 1

men af utmärkt och kraftig aromatisk beskaffenhet. Andra skörden slår fel. Vintersäden är i alla fall af prima qvalitet. Värsäden kort, men god. På vissa trakter är hafren lätt. Potatisen hälsosam, ymnig, om ej stor, samt af en serdeles mjölrik och angenäm smak. Deremot hafva rofvor och öfriga rotfrukter slagit totalt fel; de äro både små och uppätna af mask. Ärter och bönor bra. Huru de flesta djurgödare skola komma ut i höst och vinter utan rotfrukter, vet jag ej. Qui vivra verra! Emellertid tror man hvarken 1å höga eller låga köttpriser, utan antager, att allt balanserar sig genom sädespriserna. Hvad är naturligare än att en hvar, som kan, skyndar sig ut från denna eldbrasa? De fattige, såsom allestädes, måste stanna, tiga och lida; men de förmögnare resa till badorterna eller till vänner på landsbygden eller till kontinenten. Aristokratien är ledaren, och till Baden-Baden, Schweiz etc. gäller det nu, för att uppträda mer eller mindre yspleenish!. Lustjakterna äro åt alla väderstreck — med ett ord, man luftar sig, utom här i staden, hvarest ej kännes en vindkåre, om ej undantagsvis såsom i Thorsdags, då vinden kastade om med nordost-storm och vi under två dagar hade endast 13 gr. C. Underligt nog att man kan uthärda så pass bra, som man gör. Parlamentet slutar i nästa vecka; den så kallade ministermiddagen försiggick i Onsdags, och den var ganska lifvad, troligen tillfölje af de tvetydiga triumferna under detta parlamentariska fälttåg och förtröstan till de storartade ansträngningar tories göra för att bereda sig en maJoritet i nästa parlament, hvartill valen nu föranstaltas, men ,,si i then nattenfå de troligtvis litet eller intet, ty redan vet man, att de liberala i de flesta orterna hafva utsigt att segra. Ett val skall i dagarne försiggå i Westminster, den del af London, hvarest parlamentshuset ligger, och skall jag ej försumma att följa med och studera striden. Man antager, att valet af två kandidater der kommer att kosta nära tvåhundratusen riksdaler. Valproceduren är i England egendomlig; de olika partiernas chefer eller kandidater upprätta byråer med väl aflönta tjenstemän, som under sig hafva hundradetals hejdukar, hvilka kringsprida tryckta plakater på bekostnad at kandidaten. En sådan hejduk har ända till 10 shillings om dagen samt rätt att bjuda så mycket han vill, bara han, utan att påtagligen synas muta valmannen, kan skaffa röster. Det är det konservativa partiet, som vidmagthåller denna förderfliga valmetod med thy åtföljande bullersamma uppträden, superi och bestickniug. Då den liberale mr Fawcett föreslog, att staten skulle öfvertaga och uttaxera kostnaden för tryckning afvalcirkulären samt de nu tolererade byråerna undanskaffas, var det konservativa partiet manstarkare, och saken föll. Således få vi nu åter bevittna en onödig uttaxering af flera millioner riksdaler, som värdshus värdar, deras stamkunder och en hop dagdrifvare sjelfbelätet sticka i fickan. Är den ej förfärlig, denna ruttenhet? Och huru svårt för en intelligent, men mindre bemedlad valbar man att blifva riksdagsman under sådane förhållanden! Täck vare dem, komma dumhet, rikedom och nögfärd att, äfven efter valrättens utvidgning, hålla sig uppe. Medelst subskripion kan man visserligen årägabringa summor, med hvilkas tillhjelp en bra karl kan inskaftas i parlamentet, men huru örödmjukande är ej detta medel för en jelfständig man! Valkorruptionen är konservatismens bålverk. Såsom bevis på nurudana de subjekter kunna vara, som epresentera konservatismen i parlamentet, ill jag blott anföra hvad en sådan herre ttrade med anledning af statens iuköp is telegraferna, att de nämligen vore venlast af nytta för köpmän, jagkarlar och le som slogo vad vid kapplöpningarne. Å propos det, så är nu afgjordt, att reseringen öfvertagit alla telegrafled ningarne not en ersättning af 20 ärs inkomst, efer detta årets beräknad. Man är allmänt lad deröfver, ty nu får man ordning och nhet samt troligen billigare porto dertill. 2—— KKR LL RH