Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 augusti 1868, sida 2

drottning. Det har varit tider, då det funnits samkonungar öfver riken — var det väl då att undra på att. tvenne ,samdrottningar funnos på denna bal, helst de begge flickorna voro förenade genom den innerligaste vänskap och fcke sökte att göra hvarandra några triumser stridiga. På. balen visade sig äfven Lindenstråle, och snart sågs han bortföra Alma i valsens yra ringar. Af alla de herrar, som omgåfvo arftagerskan, antog han den bestämdaste, den betydelsefullaste tonen af allvarlig hyllning. Hugo nästan drefs med våld ur hennes närhet — med det våld, som en kraftig vilja utöfvar under skenet at fullkomlig artighet och utan stötande af några konventionella former. Alma började känna sig orolig. Hon anade, att denne uppenbarligen energiske man — denne ,lyckjägare, som ville reparera sin ställning med hennes penningar, satt sig i hufvudet att blifva hennes herre och man, och att det snart skulle bli fråga derom. Hon kände behof af att vara ensam, och hon blef glad, då hennes förmyndares fru vänligt sade: ,Fröken Alma mår inte rätt väl, ser jag. Låt oss göra ett slag i rummet, och sedan smyga vi oss ut i gröna kabinettet. Der är friskare luft och troligen för närvarande ännu alldeles tomt. Det är väl ej så noga med att herrn, som fått löfte om denna fransäs. blir mankerad? ,Åhnej, den beskedlige baron Hagen ursäktar nog, sade Alma och följde förslaget. Snärt satt Alma jemte den artiga fru VF i kabinettet. Efter några minuters förlopp sade denna sednare: ,Ah — det var sannt! Jag måste nödvändigt söka upp min man. Fröken Edelbjelm ursäktar ju? Naturligtvis ursäktade fröken Edelhjelm, och fru presidentskan gick. (Forts.)