Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 augusti 1868, sida 2

att genomdrifva den unga flickans giftermål med denne sednare, kom i omlopp. och, i likhet med så många andra berättelser, hvari ingår en portion sanning och en portion dikt, ganska allmänt troddes, önskade de allraflesta af de ifrågavarande personernas gemensamma bekanta, att slutet på romanen måtte bli den visserligen icke rike men .grufligt hygglige kongl. sekreterarens triumf öfver den inbilske och trots hela sin skönhet och sitt superfina väsende så litet intressante grefve Hugo Odelcrantz, som ej gjorde sig besvär att insinuera sig hos andra än dem, af hvilka han väntade sig en direkt fördel eller för hvilka han sflammade?Lindenstråle såg med stor belåtenhet den uppfattning af saken, som, tack vare hans kloka beärbetningar, blifvit förherrskande, inom de kretsar, som både Alma och han tillhörde. Belägringsarbetena hade nu framskridit så långt, att han menade, att tiden var inne för en attack, ötvertygad, som han var, om sarningen af den gamla satsen, att den som förlorar tid, förlorar allt. Kröntes detta anfall ej med framgång, skulle han låta en mina springa, som måste — så trodde han — göra honom till fästningens egare. Presidenten, som var invigd i hans planer, och som lofvat honom hela sitt understöd; såg väl, då fråga blef om saken mellan de begge värda anförvandterna, allvarlig och orolig ut, men den gamle herrn vänjde sig dock småningom vid att antaga, det hans driftige och intelligente systerson skulle gå som segrare ur striden. XL Det var stor bal hos brukspatron Stålhjelm ett par dagar, innan denne herre med sin familj skulle anträda sin resa till Paris. Alma delade med husets vackra dotter äran att vara balens