Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 augusti 1868, sida 2

fall har jag ej ansett mig kunna handla annorlunda. Alma tryckte med en talande blick den ädla fruns hand. De fortsatte sina besök i nödens boningar och delade ut betydliga summor under fru CÅ8 kloka ledning. Då Alma kom hem, var hennes börs tom. Hon sade då för sig sjelf: ,Jag måste genast vända mig till min förmyndare att begära mera. Men — det är sannt, i min skrifbordslåda ligga aflagda de penningar, för hvilka jag skulle köpa det juvelgarnityr, som tant utsett åt mig hos Hammer. Jag tar dem, och jag försakar garnityret åtminstone tillsvidare. Det är ej roligt att vara prydd med juveler, när man har sett så mycken nöd, som jag lärt känna i dag. Från och med denna dag sågs Alma ofta jemte fru CF och Ebba eller med en af dessa damer besöka fattiga. Grefvinnan Odelerantz var alltför klok att opponera sig emot denna ,barmhertighetsmani, huru löjlig hon än fann den, och huru fast hon än var besluten att sätta gränser för den, om Alma blef Hugos hustru. Alma gaf bort mycket under dessa besök, men hon vann å sin sida mycket. Denna vinst inskränkte sig ej blott till tacksamhetens rika välsignelser, till den njutning, hon måste känna, då hon försatt någon fattig i tillfälle att genom ett mera lönande arbete förvärfva sig en oberoende samhällsställning, eller då hon ryckt en familj undan det elände, som hotade att kasta den i brottslighetens armar. Hon vann äfven en klarare och ädlare verldsåskådning, en riktigare uppfattning af pligterna mot medmenniskorna och om den rikes åligganden såsom blott törvaltare af de medel, som Gud ämnat för lindringen af de fattigas lidanden. Hon började komma till full insigt af sin egen uppgift, sin mission här i verlden, och hon gladde sig hjertligt öfver att vara rik och föresatte sig, att