Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 augusti 1868, sida 2

Sjelfviskhetens osler.) Svenskt original af Spectator. FÖRRA DELEN. Jag tror knappt, att mamma tror sjelf riktigt på hans löften, men han har lemnat henne mycket penningar, och det har verkat, sade den unga vackra flickan hviskande till fru Ott. Fru Ågren, sade fru CF, ,jag bar flera gånger varnat frun; nu gör jag det inte mer. På landet, inte långt härifrån, har jag skaffat Julie plats i en prestgård, der hon skall hjelpa frun i hushållet och lära de små att läsa innantill. Det händer inte, utropade fru Ågren. ,,Taga mitt barn ifrån mig -— aldrig! Min söta Julie — vill du öfvergifva mig? Ja, det vill jag visst, ropade Julie gladt. Mamma sköter sig visst mig förutan. Ack, hvad jag längtar att komma till ett stilla ställe på landet från detta sasliga, farliga Stockholm. Och presten — fru Of, är det en riktigt kristligt sinnad prest — en, som predikar som Beskow eller Rothlieb? Om han inte gör det precist, svarade fru vänligt leende, ,,så är han en god prest ändå, ag är säker på, att lilla Julie blir nöjd. Fru Ågren var mycket missbelåten, men hon fann, att intet var att göra vid saken. Då de trenne damerna åter befunno sig i vagnen, sade fru Ct: Det ser ut, som om jag i dag vore ute för att slita familjeband. Ofta har dock raka motsatsen egt rum, och det lyckats mig genom min mellankomst att återknyta dem. Men i dessa och ) Se H.-T. N:o 175.