—— —— — ——— —— — AAA, Nå, madam Strömquist, hur står det till i dag? frågade fru CE. , Tackar som frågar, hennes nåd, men det är inte bättre än vanligt — snarare värre, svarade den stackars qvinnan. , Han — kräket der — kom hem i natt, dundrade och svor, slog både mig och ungarne och höll ett fasligt spektakel, tills han somnade, och der ligger han ännu och har inte hunnit sofva ruset af sig. De pengar han hade förtjent äro stannade på krogen till sista styfvern — och jag har inte i huset en bit att äta mer än de här potäterna. Gud vet, hvar vi skall få, när de tagit slut, och ungarna börja gnälla efter mat igen till qvällen. Men madam förtjenar ju på söm då och då. ,Ja, men det vet hennes nåd, han är till och med så oförskammandes, den fyllkajan, att han hotar mig med stryk och slår mig också, om jag inte lemnar honom ut hvad jag förtjenat -det har skett gång på gång, när han inte har sjelf förtjent något, och hågen drar honom till krogen. Och också, när jag får behålla hvad jag har, så räcker det inte långt för hvad vi behöfva, då han inte bjelper till det ringaste. Men se der är han vaken. Strömquist, ser du inte — här är hennes nåd Ct sjelf och har med sig två fina fröknar. .Gubevars, så rart fremmande på morgonqvisten! sade Strömquist, sträckande på sig och bligande med de röda, glåmiga ögonen på damerna. Jag kommer hit, att göra Strömquist ett förslag, sade fru CF, Strömquist lofvade mig, då h var här sist, att hålla sig ordentlig och areta — — ,Och det har jag också gjort, svarade suparen, ,för jag är alltid en rejell karl och arbeta gör jag, så det sjunger efter det, men det är hon schåpet der, som alltid grälar och piper, och ungarna de gnälla, då bara man rör dem aldrig så litet, så det kan göra en döf. Detta gör, att