Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 juli 1868, sida 3

säger bibeln, den så ofta begabbade boken. Kristendomen fordrar full jemlikhet. Talaren visade derefter huru allt gick snäckans långsamma gång. Han hade redan för 20 år sedan i Orebro uppträdt och talat för samma sak, hvarföre han nu ordade. Kan ej den lika rösträtten genast införas? frågade talaren. Jo, ju förr dess bättre! Det finnes åtminstone ett område, der den lika rösträtten tryggt kan införas och der olyckor synas hota i den mån det fördröjes, nemligen vid prestval. Här gäller det att genast undantränga penningen, att åter insätta menniskan. Det har kommit derhän att man börjat tvifla på allt heligt, till och med att en Gud finnes. Vår arma kyrka behöfver kärlek och förtroende. I fråga om att välja prest må gerna tiggaren ha samma rättighet som millionären, lika rätt att kalla den som han känt tilltala sitt hjerta, eller som skänkt tröst och frid åt hans oroliga samvete eller seger öfver onda begärelser. Låtom oss bedja kyrkomötet förorda att vår konung må ge hela Sverge samma rättighet i fråga om prestval som t. ex. den store Gustaf Adolf gaf Göteborg för mer än 200 år sedan, och mot hvilken ännu ingen röst höjt sig. Der så lång erfarenhet kan åberopas, att 60,000 menniskor ännu i dag äro nöjda med gåfvan, och der man förstått välja sådana män som en Thomander och en Wieselgren, der må man ej söka skrämma oss med ropet om möjliga olyckor. Då talaren slutat, blåstes melodien till psalmen: ,Förfäras ej du lilla hop. Församlingen beslöt att genom hr O. B. Olsson inlemna en petition till kyrkomötet i den riktning den ärade talaren föreslagit. Hlaärester uppträdde boktryckaren Möllersvärd från Kristianstad, betraktande frågan likaledes från religiös-moralisk synpunkt. Landstingsmannen Hörberg från Ousby behandlade frågans ekonomiska sida, och framställde huru under nuvarande förhållanden 2 å 3 personer kunde omkullrösta 100-tals andra medborgare, utan att dessa 2 eller alla 3 tillsammans behöfde ega hälften så mycket förstånd eller intelligens som en enda af de hundrade. Likaledes framställde tal. att hushållningen med folkets medel ovilkorligen skulle bli bättre än hvad nu är händelsen, om folket blott finge vara med om att besluta öfver sina medel. Derefter behandlade redaktör Borg från Helsingborg den sociala och politiska delen af frågan. Taf. visade bland annat huru den nuvarande rösträtten skadligt inverkade på åtskilliga förhållanden och bidrog att minska kärleken till fåderneslandet samt öka emigrationen. Sedan dessa på förhand bestämda tal blifvit slutade, förklarades ordet fritt. Redaktören at Fäderneslandet fil. d:r Samuel Ödman erhöll först ordet. Han yttrade, att hvad specielt den afbandlade frågan angick, så hade ämnet af de föregående talarne nära nog blifvit uttömdt. Emellertid ville talaren säga, att det icke finnes någon större lögn än den, att penningen är en gradmätare på menniskovärdet. Det är ej sannt, då man påstår att den, som eger penningar, har större intresse att bevaka än den mindre bemedlade, eller trycker ej den lilla skatten denne sednare mångdubbelt tyngre, än den högre trycker den örmögne? Tal. slöt med att utbringa ett lefve för folkmötet. Nu erhöll riksdagsmannen Jöns Pährsson från Småland ordet: Han hade kommit oförberedd, men på uppmaning af sina politiska vänner hade han dock vågat beträda talarestolen. Det var hans känslor, som manade horom frambära sin tacksamhet till den talrika hop han nu såg församlad i denna landsända, hvilken tycks vakna till politiskt lif och medvetande om sina rättigheter såväl som sina skyldigheter. Han hade alltid föraktat graderade skalor och fann rättvisan tillfredsställd först då personlighetsprincipen gjordes gällande. Då ingen talare för tillfället vidare anmält sig, framställdes följande propositioner, hvars besvarande skulle anses såsom mötets beslut: 1) Anser mötet den nu rådande kommunala rösträtten uppfylla rättvisans fordringar, så att densamma oförändrad bör bibehållas? Denna fråga besvarades med ett enhälligt skallande nej! 2) Anser mötet den förändring böra åstadkommas, att alla de, som erlägga skatt till staten efter 2:dra art. bevillningsstadgan, erhålla lika rösträtt rörande alla kommunala angelägenheter? Frågan besvarades med ett dundrande ja, på samma gång som ett och annat nejrop försökte göra sig gällande. 3) Beslutar mötet att uppmana nationen att genom möten, sådana som detta, provins-, länseller häradsvis, verka i samma syfte? Ja! ljöd det enhälliga svaret. Boktryckaren Bulow från Lund anhöll nu om ordet och föredrog de ny-liberales program, hvilket program mötet gillade och beslöt understödja. Härefter företogs frågan om nyttan af folkhögi skolors inrättande på landsbygden. Åtskilliga talare yttrade sig i detta ämne, bland hvilka skoll. Nihlen från Kristianstad, d:o Högteldt från Åsum och riksdagsmannen Nils Olsson från Strö. Boktryckaren Borg framförde mötets tacksamhnet till de riksdagsmän, som vid riksdagen verkat för reformens genomdriIfvande. Härpå svarade riksdagsmannen Ola Jönsson från Kungshult med några ord och slutade med att I föreslå ett niofaldigt lefve för fåderneslandet. Då det redan lidit till långt på eftermiddagen, I blefvo några vidare frågor icke offentligt afhandlade, utan sedan beslut blifvit fattadt om ett nytt I folkmötes hållunde nästa sommar, för hvilket de riksdagsmän, som här varit inbjudare, skulle ställa sig i spetsen, upplöstes mötet af ordföranden, hr O. B. Olsson.