Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 juli 1868, sida 3

sökas i Sverge, i det man genom landshöfdingeembetet i Göteborgs och Bohuslän har erhållit en skrifvelse från komitten för en jernvägsanläggning emellan Uddevalla och norska gränsen, hvari meddelas, att komitön har gifvit uppdrag åt en ingeniör att under innevarande års sommar anställa detaljerade undersökningar samt utarbeta fullständig plan för en sådan jernvägsanläggning, hvarjemte den anhåller att på norska sidan jernvägsdirektören måtte anbefallas anställa undersökningar och öfverlägga med den svenske ingeniören om en sammanknytningspunkt vid riksgränsen emellan de svenska och norska linier, som i här omhandlade riktning hafva varit föremål för okulärundersökning, och att han dervid måtte gifva den vestliga eller den genom Vette, Tanums och Qville härader förande företrädet, icke allenast för att den genomskär fruktbarare och folkrikare trakter än den andra, utan också för att den genom anläggandet af en kort sidobana till gården Kro kärr skulle kunna sätta jernvägskommunikationerna i båda rikena i förbindelse med en isfri hamn. Komitcen, som är af den mening, att en mellanriksbana genom Bohuslän har en mera allmän betydelse än en sådan genom Dalsland, har derjemte fogat till sin framstallning en serskild redogörelse för de skäl, hvarpå den stöder sin öfvertygelse i detta afseende. Atven departementet antager, att det är orsak göra den sydligaste delen af en jernvägslinie emellan hufvudstaden genom Smaalenene till svenska gränsen, isynnerhet från och med Fredriksbald, till föremål för mera detaljerade undersökningar, efter det man genom den föregående öfversigten har funnit antagliga linier för en sådan anläggning i dess hela längd och tillika har kommit på det klara med att anläggandet kan ske öfver Fredrikshald. Något val emellan de 2:ne olika hufvudriktningarne för linien från sistnämnde ställe till Sverge, med den påföljd, att blott den ena af dessa blefve underkastad en närmare undersökning, kan på sakens nuvarande ståndpunkt från vår sida svårligen göras, enär man i Sverge, som har den största längden af linierna, anser båda värda närmare undersökning och vill göra behöfliga uppoffringar för dessa undersökningars befrämjande. Så mycket mindre tyckes det vara skäl att inskränka undersöleningarie till den ena linien, som en detaljundersökning sannolikt också kan blifva af betydelse för det slutliga valet emellan dem båda. Hvad de 2:ne alternativen för Bohusläns-linien angår, af hvilka den svenska komiteen synes gifva den vestliga företrädet, under det dennas tortsättning här i landet af våra ingeniörer hittills har varit ansedd inpraktikabel, antager man ej heller att denna linie på norsk sida bör undantagas från en närmare bearbetning, forsåvidt en närmare granskning af förhållandena utaf ingeniörerna på begge sidorna icke föranleder att anse såsom öfverflödig bearbetningen af planen för denna linie, hvilken, i den sträckning, hvari den åtskiljer sig från den andra, på norska sidan blott är at ringare längd. Departementet vill emellertid på grund ef det ofvan anförda anhålla om nådigt bemyndigande att låta anställa detaljerade undersökningar med afseende på jernvägsanläggning på sträckan emellan Fredrikshald och svenska gränsen i de begge omnämnda hufvudriktningarne till den utsträckning, som kan anses behöfvas. På grund af ofvan anförda anhålles: 1) Att inrikesdepartementet måtte bemyndigas att, till sådan utsträckning som anses nödig, låta anställa detaljerade undersökningar angående jernvägsanläggning från Fredrikshald till svenska gränsen, såväl i riktning mot Vestra Ed i Dalsland som i riktning mot Uddevalla; 2) Att de med dessa undersökningar förbundna utgifter få bestridas af de för tillfälliga utgifter i allmänhet beviljade medel. Denna ansökan har bifallits genom kongl. resolution af den 6 sistl. Juni.