Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 juli 1868, sida 2

stare Lagerhjelm, togo sig icke ledighet under julhelgen, utan arbetade här. Ryttmästaren Lagerhjelm hemreste blott öfver de första juldagarne. Jag tvekar ej att utsäga det — och ledamöterna skola bekrätta det — om herrar Key, Sven Nilsson och B. Sven Ersson arbetat med samma nit och kraft som deras tre ofvannämnda kolleger, så skulle utan tvifvel betänkandet i rättan tid blifvit färdigt. Jag vill såsom bevis härpå blott påminna derom, att under de fyra månader, som riksdagen varade, inskränkte sig hrr Keys, Nilssons och Erssons komitcarbete dertill att å 10 dagar deltaga i sammanträdena för besluts fattande i de särskilda frågor, som herrar Charpentier, Himmelman och Lagerhjelm utarbetat. Mot flertalet af de beslut, som vid dessa sammanträden fattades, hafva hrr Key, Nilsson och Ersson låtit anteckna sig såsom reservanter. Det är således mer än djerft af hr Key, då han, såsom ett ytterligare skäl för sin rätt till hemfärdspengar i Dec., ordar om sin ,arbetsflit i komiten. Hr Key åberopar vidare dels det kgl. brefvet, hvari hitoch hemfärdsersättning tillförsäkras komiteledamöterna, och dels att denna ersättning den 15 Dec. utbetalts af armåförvaltningen. I det kgl. brefvet kunde naturligtvis icke intagas något särskilt stadgande derom, att ifall komiten upplöstes t. ex. under riksdagen, så skulle de ledamöter i den förra, som tillika uppburo hemfärdsersättning såsom riksdagsmän, icke uppbära sådan såsom komiteledamöter. Respengarne för den icke företagna hemresan kunde ej utgå såsom förbättring af dagtraktamentet. K. M:t antog sannolikt, och hade äfven skäl fordra, att komitens arbete skolat afslutas i December månad, då samtlige ledamöterna ock skolat hemresa, i hvilket fall hemfärdskostnadens lyftning af alla ledamöterna varit fullt berättigad. Respengarnes lyftning den 15 Dec. i armeförvaltningen gitver endast vid handen, att ledamöterna då önskade deraf komma i åtnjutande, och af deras den 27 Maj ingifna sluträkningar synes, att de i Dec. lyftade hemresemedlen af ledamöterna sjelfva kalladesförskott. Att herr Keys hemresa skedde under svårt yrväder ökade utan tvifvel resans obehag, men så undslapp han också att anstränga sin ,,arbetsflit i komiten. Herr Key frågar huruvida, ,,när det blott be rodde på oss (ledamöterna) sjelfva att ajournera komiten vid riksdagens slut och fara hem på någon tid, samt derefter komma tillbaka och fortsätta komitearbetet, man kunnat ifrågasätta deras rätt till reseersättning hem först såsom riksdagsmän och sedermera såsom komiteledamöter. Derpå svarar jag i enlighet med herr Keys önskan obetingadt nej, ty i så fall hade ju två hemresor verkligen företagits, den ena vid riksdagens slut, den andra vid komitearbetets afsiutande längre fram. Men först och främst ajournerade komitän sig icke, och för det andra hemreste de tre riksdagsmännen i andra kammaren, hvilka tillika voro kemiteledamöter, icke då riksdagen afslöts (fastän de utqvitterade sin resekostnad såsom riksdagsmän), utan, dvarstannade här tills komitn upplösts. Vidare bör herr Key observera att det alldeles icke berodde på honom jemte Sven Nilsson och B. S. Ersson att egenmäktigt ajournera komiten, om de än dermed försökt sig, ty de öfriga ledamöterna, som utgjorde pluraliteten, kände bättre den förpligtelse som åläg komitån, och voro äfven fast beslutna att icke förhala tiden genom den af herr Key antydda manövern. Af hvad nu blifvit anfördt torde otvetydigt framgå: att emedan komiten icke, såsom br Key oriktigt uppgifvit, ajournerade sig vid jultiden, de ledamöter som då hemreste ej voro berättigade att för den resan tillgodoberäkna sig ersättning; att med stadgandet i det k. brefvet om reseersättning måste förstås godtgörelse för hitresan, då komiten sammanträdde, och för hemresan, då komiten upplöstes; att de ledamöter, som debiterade staten för hemresa både såsom riksdagsmän och såsom komitaäledamöter, varit dertill oberättigade och dervid förfarit obehörigt och ogrannlaga. Men på tal om grannlagenheten, så synes den inom komiten äfven i ett annat fall ha blifvit ,ajournerad!. Vid komitns sammanträde den 14 Maj fattades beslut dels om reseersättningen (förut hade len frågan ej förekommit, och äfven deraf synes itt den hemresa, som af åtskilliga ledamöter söretagits vid jultiden, endast atsett ledighets vinnande), och dels att de ledamöter, som tillika voro riksdagsmän, skulle uppbära dagtraktamente ifrån len 25 Oktober och till den 15 Januari, men unler riksdagen endast för de dagar då komiten nade sammanträden. Skälet härtill var, att dessa edamöter uppburo arvode af staten säsom rikslagsmän. Ifrägasättas kan dock om ej de komiledamöter, hvilka tillika voro representanter i örsta kammaren, för hvilken befattning de icke ippbära arvode, kunnat göra anspråk på dagtrakamente under hela den tid, som komiten var föramlad här. Men ingen af dessa ledamöter framtällde sådant anspråk.