Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 juli 1868, sida 3

gade han sig in i rummet, steg försigtigt upp på en stol och tillfogade derifrån ormen ett fruktansvärdt slag med den tyngsta ändan af stången. Slaget tycktes hafva varit gifvet med serdeles lycka, ty skadedjuret rörde sig ej mera. Uppmuntrad af detta resultat tog hjelten kreaturet på ändan af sitt vapen och begaf sig u: i tamburen; men då han kom ut i ljuset, visade det sig, att den förmodade ormen var — damens upplösta chignon, som på natten hade nedfallit från toilettbordet och således åstadkommit hela allarmet. Följande morgon visade damen sig vid thebordet utan sin hufvudprydnad. Det amerikanska jästpulvret, af doktor R. Wagner. Vid vanligt sätt att behandla deg med jäst eller surdeg bortgå 2 till 4 procent mjöl, hvilka sönderfalla i kolsyra och alkohol. Genom bakningen utjagas i luften betydliga qvantiteter alkohol, efter låg beräkning, endast inom Tyskland årligen för ett penningevärde af 40 till 50 millioner riksdaler. Ej underligt då, om man redan för längesedan sökt realisera den tanken att åstadkomma brödets jäsning med på kemisk väg åstadkommen kolsyra. Utan tvifvel äro de, som baka pepparkakor, de, hvilka förut begagnat sådan kolsyra. De bereda gasen af mjölksyrad deg och pottaska eller sur mjölk och soda, inknådad i pepparkaksdegen, som derigenom erhåller sin rätta beskaffenhet. Vidare kommer natronbicarbonat i främsta rummet som bildare af kolsyra, och som syretillsats, dels saltsyra, dels i Amerika (efter Horsfords förslag) sur fosforsyrad kalk, dels vinsyra och cremortartari. I Förenade Staterna afsätta de kemiska fabrikerna ofantliga qvantiteter jästpulver (yeast-povder), en mängd vinsyra med natronbicarbonat och vanligen blandadt med mjöl och kli. Vinsyrans höga pris är till stor del en följd af det allmänt gängse bruket af detta jästpulver i många amerikanska hushåll, synnerligen på landet. Det år 1863 af Horsford införda nya jästpulvret, sammansatt af en mängd kalksuperfosfat (naturligtvis icke det för landtbruket), mjöl och natronbicarbonat, har icke blifvit omtyckt. Vill man i sjelfva degen utveckla kolsyra, så motsvaras ändamålet bäst, enligt Liebig, af natroncarbonat och (fullkomligt arsenikfri) saltsyra. För den fabriksmässiga brödberedningen torde likväl den af J. Dauglish i London införda beredningen af luftbröd (aörated bread) förtjena företrädet. På samma sätt som i mineralvattenfabrikerna tillredes renad kolsyra i en gasometer och inpressas i vatten medelst en kompressionspump. Det sålunda framställda kolsyre-vattnet blandas med mjöl till en deg, som blir blåsig och lyfter sig, då trycket upphör. Denna luftbrödfabrikation fördes 1858 till Wien och hör i London till de lyckligt framåtgående industrigrenarne. Luftbrödets smak behagar de flesta. Den är fri tör hvarje syra och vore måhända fadd, om icke betydlig tillsats af salt motverkade detta fel. I dietiskt afseende berömes det mycket. -LL