Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 juli 1868, sida 3

möten måtte kunna hållas och hållas med all den enkla yttre festlighet, som med deras ändamål öfverensstämmer; och enhälligt förklaras i samband dermed, att ist de utgifter, som erfordras för upprätthållande af den oundgängliga allmänna förvaltningen, den allmänna skolan skall vara den första att komma i åtanka vid fördelandet af de medel, som af staten för samhällets vigtigaste produktiva ändamål möjligen kunna afstås. Men, det må nu förestå oss hvilka pröfningar som helst, — alltid vår naturliga pligt är att hålla oss beredda. Detta sker nu medelst att hålla så och så många tusende soldater, så och så många tusende gevär, så och så många kanoner och monitorer 0. s. Vv. — en räkning, som är föga kännbar mot de hundratusental af hvarje slag, som andra nationer kunna uppställa. Låt derföre hvarje bröst lifvas at fosterlandskärlek, grundad på fosterlandskunskap, låt det gemensamma fosterlandet i skolorna hafva blifvit föremål icke för skolgossarnes glosor blott, utan för det lif, som äfven hos skolungdomen kan väckas och underhållas, om blott skolan och dess hela hållning och verksamhet ordnas med afseende derpå, — låt med ett ord hvarje skola blifva en fästning i smått, hvarje skolungdomsmöte och hvarje skolfest blifva ett läger, der man öfvar sig i att försvara fosterlandet, icke blott med yttre vapen, utan äfven, och i första rummet, med dessa den upplysta samdrägtens högsta och starkaste känslor, hvilka grundlägga det fosterländska modet och uppoffringsstyrkan; — och de fyra millionerna svenskar skola än en gång kunna befinnas så starka som tio gånger så många dresserade statsträlar. Med ett på det sättet fostradt folk skola dessutom alla sannt fria folk känna sig solidariskt förbundna, och det skall derför heller icke lemnas i sticket, om det af våldet hotas, — våra närmaste stamförvandters sednaste öden må i viss mån tala ett motsatt språk. Och föröfrigt, — hvilka öden än må förestå norden, ett är visst: den som faller, sedan han dock i inre kamp värdigt förberedt sig för den yttre och som sålunda hvarken genom yttre våld eller inre svaghet framkallat öfvervåld mot sig, och som, då han slutligen dukar under för öfvermagten, faller med ära, den har aldrig kämpat förgäfves. För en sådan kamp har hvarje folk alltid att bereda sig. Endast de som i detta fall rätt uppfylla sina pligter hafva en framtid sig beskärd, en framtid nemligen, som då är liktydig med odödligheten. Må äfven vi svenskar betänka detta och våra skolor ordnas i enlighet med de fordrinsar, som den framtiden på oss ställer!