Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 juli 1868, sida 1

i Genera sig inte, madam lilla! Jag och min vän stanna inne hos gossen, tills madam kommer tillbaka; sade Ebba, i det hon närmade sig Alma, som satt vid den andra väggen. Madam Lundquist gick, och de begge flickorna började se sig omkring i rummet, der dels struket och dels ostruket linne höljde stolar och bord, och en halfstruken skjorta befann sig på strykbrädet. Stackars qvinna, sade Alma halfhögt, ,,det är ett tungt arbete, hon har för sig — tvätta och stryka från morgon till qväll och så stundom, kanske ofta nog, ej få betalning, när hon behöfver.s Och dock är det mycket bättre för henne, som har blott sin lille gosse att försörja, sade Ebba tankfullt, ,,än för tusentals andra, som ha kammarn full med små. Moster Louise har talt om — 66 Lyst, Ebba! hviskade Alma afbrytande, man talar i nästa rum, som skiljes från detta endast genom en tunn brädvägg, kan jag tro. Det är orätt att lyssna, men — — men jag tycker mig känna rösten — — jag är säker på, att det är Hugos. Ja, jag tror verkligen, att det är grefve Odelcranta — — ja, det är bestämdt han. Och de begge flickorna tego. En qvinnoröst yttrade på andra sidan brädväggen: Men jag begriper inte hvad herrn egentligen vill — hvarför herrn på detta sätt söker upp mig i mitt eget hem? Man borde, tycker jag, der kunna få vara i fred, om man inte är säker ute på gatorna. Nu nådde den unge grefvens mjuka och klangfulla röst de begge lyssnerskornas öron. Begriper mamsell det inte? — ack, då förstår mamsell inte makten af sina egna behag. Alltsedan jag för första gången såg er — ni var