Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 juli 1868, sida 1

att få presentera dig för henne såsom min fästmö — hon skulle inte erkänna dig såsom sådan. Jag vill derför småningom beveka henne, småningom lära henne känna dig; jag är fullkomligt säker; att hon slutligen skall ge sitt samtycke, om vi blott gå försigtigt tillväga. Emellertid tör jag dig till ect litet vackert hem, som jag beredt åt dig här i staden, och der du skall finna före dig ett äldre, vördnadsvärdt fruntimmer, som skall bli din moderliga vän. O, min ljufva Rosa! tveka inte längre. lalar herrn sannt — är det herrns verkliga afsigt att göra mig lycklig, att gifta sig med mig, så vore jag väl en toka, om jag tvekade. Jag har, sanningen att säga, tyckt om — hur skall jag säga? — Hugo — förtjusande Rosa! h Lyckt om Hugo alltsedan vi blefvo bekanta, OC. — —64 Just nu inkom madam Lundquist, och de begge flickorna kunde ej lyssna längre. Vet madam Lundquist, frågade Ebba, ,,hvem som bor i rummet nästintill? Jo, det gör en beskedlig sömmerska, en fattig flicka, som heter Rosa Alin. Hon har minnsann svårt nog att få det att gå ihop för sig i dessa tider, och ungdomen vill ju gerna klä si litet bättre än annat folk, och det vill hon med Jag säger detta inte för att klandra henne, för det är en så hederlig och snäll flicka som någon, men vacker som hon är, vill hon gerna vara hyggligt klädd.De begge flickorna rådgjorde litet i tysthet. Vill madam Lundquist göra oss en tjenst? frågade Ebba. Ja, gerna. HT Anta X